IFlexDisplayObject  - AS3 Flex

De nuvarande hjälpmedelsalternativen för det här visningsobjektet. Om du ändrar egenskapen accessibilityProperties eller något av fälten i accessibilityProperties måste du anropa Accessibility.updateProperties()-metoden för att dina ändringar ska börja gälla.

Obs: För ett objekt som skapas i redigeringsmiljön för Flash är värdet för accessibilityProperties inlagt på basis av eventuell information du skrev in i hjälpmedelspanelen för objektet i fråga.

Anger det angivna objektets alfagenomskinlighetsvärde. Giltiga värden är 0 (helt genomskinlig) till 1 (helt ogenomskinlig). Standardvärdet är 1. Visningsobjekt med alpha satt till 0 är aktiva trots att de är osynliga.

Ett värde från klassen BlendMode som anger vilket blandningsläge som ska användas. En bitmapp kan ritas internt på två olika sätt. Om du har ett blend-mod aktiverat, eller en extern urklippsmask, ritas bitmappen genom tillägg av en bitmappfylld fyrkantform till vektorrenderaren. Om du försöker sätta denna egenskap till ett ogiltigt värde sätter Flash-miljöerna värdet till BlendMode.NORMAL.

blendMode-egenskapen påverkar varje pixel i visningsobjektet. Varje pixel består av tre beståndsfärger (röd, grön och blå) och varje beståndsfärg har ett värde mellan 0x00 och 0xFF. Flash Player eller Adobe AIR jämför varje beståndsfärg i en pixel i filmklippet med motsvarande färg för pixeln i bakgrunden. Om blendMode till exempel är inställt på BlendMode.LIGHTEN jämför Flash Player eller Adobe AIR det röda värdet för visningsobjektet med det röda värdet för bakgrunden. Den ljusaste av de två färgerna används som värde för den röda komponenten i den färg som visas.

I följande tabell beskrivs blendMode-inställningarna: Klass BlendMode definierar strängvärden du kan använda. Bilderna i tabellen visar blendMode-värden som tillämpas på ett runt visningsobjekt (2) som placerats över ett annat visningsobjekt (1) på skärmen.

BlendMode-konstant	Illustration	Beskrivning
BlendMode.NORMAL		Visningsobjektet visas framför bakgrunden. Pixelvärdet för visningsobjektet åsidosätter värdena för bakgrunden. Bakgrunden syns där bakgrunden är genomskinlig.
BlendMode.LAYER		Framtvingar en genomskinlighetsgrupp för visningsobjektet. Det innebär att visningsobjektet förkomponeras i en tillfällig buffert innan det behandlas vidare. Detta görs automatiskt om visningsobjektet förcachats med bitmappscachning eller om visningsobjektet är en visningsobjektsbehållare med minst ett underordnat objekt med en annan blendMode-inställning än BlendMode.NORMAL. Stöds inte vid GPU-återgivning.
BlendMode.MULTIPLY		Multiplicerar värdena för visningsobjektets beståndsfärger med bakgrundsfärgens färger och normaliserar sedan genom division med 0xFF, vilket ger mörkare färger. Inställningen används oftast för skuggning och för djupeffekter. Om en beståndsfärg (till exempel röd) i både en pixel i visningsobjektet och motsvarande färg för pixeln i bakgrunden har värdet 0x88 blir det multiplicerade resultatet 0x4840. Division med 0xFF ger värdet 0x48 för beståndsfärgen. Det är en nyans som är mörkare än färgen på visningsobjektet eller färgen på bakgrunden.
BlendMode.SCREEN		Multiplicerar komplementfärgen (motsatsfärgen) för visningsobjektets färg med komplementfärgen för bakgrundsfärgen, vilket ger en blekningseffekt. Inställningen används oftast för högdagrar eller för att ta bort svarta områden i visningsobjektet.
BlendMode.LIGHTEN		Väljer de ljusare av visningsobjektets beståndsfärger och bakgrundens beståndsfärger (färgerna med högst värden). Inställningen används normalt när element läggs ovanpå varandra. Om visningsobjektet till exempel har en pixel med RGB-värdet 0xFFCC33, och bakgrundspixeln har RGB-värdet 0xDDF800, blir det resulterande RGB-värdet för pixeln som visas 0xFFF833 (eftersom 0xFF > 0xDD, 0xCC < 0xF8, och 0x33 > 0x00 = 33). Stöds inte vid GPU-återgivning.
BlendMode.DARKEN		Väljer de ljusare av visningsobjektets beståndsfärger och bakgrundens beståndsfärger (färgerna med lägst värden). Inställningen används normalt när element läggs ovanpå varandra. Om visningsobjektet till exempel har en pixel med RGB-värdet 0xFFCC33, och bakgrundspixeln har RGB-värdet 0xDDF800, blir det resulterande RGB-värdet för pixeln som visas 0xDDCC00 (eftersom 0xFF > 0xDD, 0xCC < 0xF8, och 0x33 > 0x00 = 33). Stöds inte vid GPU-återgivning.
BlendMode.DIFFERENCE		Jämför visningsobjektets beståndsfärger med bakgrundens beståndsfärger och subtraherar de mörkare värdena för de två beståndsfärgerna från de ljusare värdena. Inställningen används normalt för livfullare färger. Om visningsobjektet till exempel har en pixel med ett RGB-värde på 0xFFCC33 och bakgrundspixeln har ett RGB-värde på 0xDDF800, blir det resulterande RGB-värdet för pixeln 0x222C33 (eftersom 0xFF - 0xDD = 0x22, 0xF8 - 0xCC = 0x2C och 0x33 - 0x00 = 0x33).
BlendMode.ADD		Adderar värdena för visningsobjektets beståndsfärger och värdena för bakgrundens beståndsfärger, med taket 0xFF. Inställningen används normalt för animering av en blixtupplösning mellan två objekt. Om visningsobjektet till exempel har en pixel med ett RGB-värde på 0xAAA633 och bakgrundspixeln har ett RGB-värde på 0xDD2200, blir det resulterande RGB-värdet för pixeln 0xFFC833 (eftersom 0xAA + 0xDD > 0xFF, 0xA6 + 0x22 = 0xC8 och 0x33 + 0x00 = 0x33).
BlendMode.SUBTRACT		Subtraherar värdena för visningsobjektets beståndsfärger från värdena för bakgrundens beståndsfärger, med golvet 0. Inställningen används oftast för att animera en mörknande upplösning mellan två objekt. Om visningsobjektet till exempel har en pixel med ett RGB-värde på 0xAA2233 och bakgrundspixeln har ett RGB-värde på 0xDDA600, blir det resulterande RGB-värdet för pixeln 0x338400 (eftersom 0xDD - 0xAA = 0x33, 0xA6 - 0x22 = 0x84 och 0x00 - 0x33 < 0x00).
BlendMode.INVERT		Inverterar bakgrunden.
BlendMode.ALPHA		Tillämpar alfavärdet för varje pixel i visningsobjektet på bakgrunden. Det kräver att blendMode-inställningen för det överordnade visningsobjektet sätts till BlendMode.LAYER. I illustrationen har exempelvis det överordnade visningsobjektet, som är en vit bakgrund, blendMode = BlendMode.LAYER. Stöds inte vid GPU-återgivning.
BlendMode.ERASE		Raderar bakgrunden baserat på visningsobjektets alfavärde. Det kräver att blendMode-inställningen för det överordnade visningsobjektet sätts till BlendMode.LAYER. I illustrationen har exempelvis det överordnade visningsobjektet, som är en vit bakgrund, blendMode = BlendMode.LAYER. Stöds inte vid GPU-återgivning.
BlendMode.OVERLAY		Justerar färgen för varje pixel baserat på hur mörk bakgrunden är. Om bakgrunden är ljusare än 50 % grå kommer visningsobjektets och bakgrundens färger att rastreras, vilket ger en ljusare färg. Om bakgrunden är mörkare än 50 % grå kommer färgerna att multipliceras, vilket ger en mörkare färg. Inställningen används oftast för skuggeffekter. Stöds inte vid GPU-återgivning.
BlendMode.HARDLIGHT		Justerar färgen för varje pixel baserat på hur mörkt visningsobjektet är. Om visningsobjektet är ljusare än 50 % grå rastreras visningsobjektets och bakgrundens färger, vilket ger en ljusare färg. Om visningsobjektet är mörkare än 50 % grå kommer färgerna att multipliceras, vilket ger en mörkare färg. Inställningen används oftast för skuggeffekter. Stöds inte vid GPU-återgivning.
BlendMode.SHADER	Ej tillämpligt	Justerar färgen med hjälp av en anpassad skuggningsrutin. Skuggningen som används är angiven som den Shader-instans som är tilldelad blendShader-egenskapen. Om du anger blendShader-egenskapen för ett visningsobjekt som en Shader-instans, anges visningsobjektets blendMode-egenskap som BlendMode.SHADER automatiskt. Om blendMode-egenskapen anges som BlendMode.SHADER och blendShader-egenskapen inte har angetts först, kommer blendMode-egenskapen att anges som BlendMode.NORMAL. Stöds inte vid GPU-återgivning.

Om det är true sparar Flash-miljöerna en intern bitmappsrepresentation av visningsobjektet i cache-minnet. Detta cachesparande kan förbättra prestanda för visningsobjekt som innehåller komplexa vektorer.

Alla vektordata för ett visningsobjekt som har en cachelagrad bitmapp ritas i bitmappen i stället för på huvudscenen. Om cacheAsBitmapMatrix är null eller inte stöds kopieras bitmappen till huvudskärmen som ej utsträckta, ej roterade pixlar som fästs mot närmaste pixelgräns. pixlar mappas 1-till-1 med det överordnade objektet. Om gränserna för bitmappen ändras, skapas den om i stället för att sträckas ut.

Om cacheAsBitmapMatrix inte är null och om det stöds, ritas objektet som en bitmapp utanför skärmen med hjälp av matrisen, och det utsträckta och/eller roterade resultatet som återges används för att rita objektet på huvudscenen.

Ingen intern bitmapp skapas om inte egenskapen cacheAsBitmap är inställd på true.

När du har satt egenskapen cacheAsBitmap till true ändras återgivningen inte men visningsobjektet utför pixelfästning automatiskt. Animeringshastigheten kan vara avsevärt mycket högre, beroende på hur komplexa vektorer som används.

Egenskapen cacheAsBitmap sätts automatiskt till true varje gång du tillämpar ett filter på ett visningsobjekt (när dess filter-array inte är tom) och om ett visningsobjekt har filtret tillämpat på sig rapporteras cacheAsBitmap som true för det visningsobjektet, även om du sätter egenskapen till false. Om du rensar alla filter för ett visningsobjekt ändras inställningen för cacheAsBitmap till vad den senast ställts in på.

Ett visningsobjekt använder inte en bitmapp, även om egenskapen cacheAsBitmap är inställd på true. Knappen återges i stället från vektordata i följande fall:

• Bitmappen är för stor. I AIR 1.5 och Flash Player 10 är maxstorleken för en bitmappsbild 8 191 pixlar i bredd och höjd, och det totala antalet pixlar får inte överskrida 16 777 215 pixlar. (Om en bitmappsbild är 8 191 pixlar bred kan den därför bara vara 2 048 pixlar hög.) I Flash Player 9 och tidigare är begränsningen 2 880 pixlar hög och 2 880 pixlar bred.
• Bitmappen kan ej tilldelas (slut på minnet).

Egenskapen cacheAsBitmap är bäst att använda med filmklipp som i huvudsak har statiskt innehåll och som inte skalas eller roterar ofta. Med sådana filmklipp kan cacheAsBitmap leda till prestandaförbättringar när filmklippet translateras (när dess x- och y-position ändras).

En indexerad array som innehåller varje filterobjekt som är associerat med visningsobjektet. I paketet flash.filters finns flera klasser som definierar specifika filter du kan använda.

Filter kan användas i Flash Professional vid designtillfället eller under körning med ActionScript-kod. Om du vill använda ett filter med ActionScript måste du skapa en temporär kopia av hela filters-arrayen, ändra den tillfälliga arrayen och sedan tilldela värdena i den tillfälliga arrayen tillbaka till filters-arrayen. Du kan inte lägga till nya filterobjekt direkt i filters-arrayen.

För att lägga till ett filter med ActionScript genomför man följande steg (antag att målvisningsobjektet har namnet myDisplayObject):

1. Skapa ett nytt filterobjekt med konstruktormetoden hos den filterklass du har valt.
2. Tilldela värdet för myDisplayObject.filters-arrayen till en tillfällig array, exempelvis den med namnet myFilters.
3. Lägg till det nya filterobjektet i den tillfälliga arrayen, myFilters.
4. Tilldela värdet av den tillfälliga arrayen myDisplayObject.filters.

Om filters-arrayen är odefinierad behöver du inte använda en tillfällig array. Du kan i stället tilldela en arraylitteral som innehåller ett eller flera filterobjekt som du har skapat. Det första exemplet i avsnittet Exempel lägger till ett skuggfilter genom att använda kod som hanterar såväl definierade som odefinierade filters-arrayer.

För att ändra ett befintligt filterobjekt måste du använda rutinen för ändring av en kopia av filters-arrayen:

1. Tilldela värdet för filters-arrayen till en tillfällig array, exempelvis den med namnet myFilters.
2. Ändra egenskapen med den tillfälliga arrayen, myFilters. Om du till exempel ställer in egenskapen quality för det första filtret i arrayen kan du använda följande kod: myFilters[0].quality = 1;
3. Tilldela värdet av den tillfälliga arrayen filters.

Om ett visningsobjekt har ett associerat filter när den läses in, har den ställts in att cachelagra sig själv som en genomskinlig bitmapp. Från och med den tidpunkten och så länge visningsobjektet har en giltig filterlista, cachelagras filmklippet som en bitmapp. Den källbitmappen används som en källbild för filtereffekterna. Varje visningsobjekt har vanligtvis två bitmappar: en med det ursprungliga ofiltrerade källvisningsobjektet och en för den slutliga bilden efter filtrering. Den slutliga bilden används för rendering. Så länge visningsobjektet inte ändras behöver den slutgiltiga bilden inte uppdateras.

Paketet flash.filters innehåller klasser för filter. För att skapa ett DropShadow-filter skriver du exempelvis:

     import flash.filters.DropShadowFilter
     var myFilter:DropShadowFilter = new DropShadowFilter (distance, angle, color, alpha, blurX, blurY, quality, inner, knockout)
     

Du kan använda operatorn is för att bestämma typen av filtertilldelning för varje indexposition i arrayen filter. Följande kod visar exempelvis hur man bestämmer positionen för det första filtret i den filters-array som är ett DropShadowFilter:

     import flash.text.TextField;
     import flash.filters.*;
     var tf:TextField = new TextField();
     var filter1:DropShadowFilter = new DropShadowFilter();
     var filter2:GradientGlowFilter = new GradientGlowFilter();
     tf.filters = [filter1, filter2];
     
     tf.text = "DropShadow index: " + filterPosition(tf, DropShadowFilter).toString(); // 0
     addChild(tf)
     
     function filterPosition(displayObject:DisplayObject, filterClass:Class):int {
         for (var i:uint = 0; i < displayObject.filters.length; i++) {
             if (displayObject.filters[i] is filterClass) {
                 return i;
             }
         }
         return -1;
     }
     

Obs: Eftersom du inte kan lägga till ett nytt filterobjekt direkt till DisplayObject.filters-arrayen har följande kod ingen effekt på målvisningsobjektet med namn myDisplayObject:

     myDisplayObject.filters.push(myDropShadow);
     

Anger visningsobjektets höjd i pixlar. Höjden beräknas baserat på gränserna för innehållet i visningsobjektet. När du anger height-egenskapen justerasscaleY-egenskapen in därefter så som visas i följande kod:

    var rect:Shape = new Shape();
    rect.graphics.beginFill(0xFF0000);
    rect.graphics.drawRect(0, 0, 100, 100);
    trace(rect.scaleY) // 1;
    rect.height = 200;
    trace(rect.scaleY) // 2;

Förutom för objekten TextField och Video har ett visningsobjekt utan innehåll (t.ex. en tom sprite) en höjd på 0, även om du försöker ange height till ett annat värde.

Returnerar ett LoaderInfo-objekt som innehåller information om hur filen som visningsobjektet tillhör ska läsas in. Egenskapen loaderInfo definieras bara för en SWF-fils rotvisningsobjekt eller för en inläst bitmapp (inte för en bitmapp som ritas med ActionScript). För att hitta det loaderInfo-objekt som hör till den SWF-fil som innehåller ett visningsobjekt med namnet myDisplayObject använder man myDisplayObject.root.loaderInfo.

En stor SWF-fil kan övervaka sin nedladdning genom att anropa this.root.loaderInfo.addEventListener(Event.COMPLETE, func).

Det anropande visningsobjektet maskeras av det angivna mask-objektet. För att säkerställa att maskning fungerar när scenen skalas måste visningsobjekt mask befinna sig i en aktiv del av visningslistan. Själva mask-objektet visas inte. Sätt mask till null för att ta bort masken.

För att ett maskobjekt ska kunna skalas måste det finnas på visningslistan. För att ett mask-Sprite-objekt ska kunna dras (genom att anropa dess startDrag()-metod) måste det befinna sig på visningslistan. För att anropa startDrag()-metoden för en masksprite som baseras på en mouseDown-händelse som skickas av spriten sätts egenskapen sprite, sätter man spritens buttonMode till true.

När visningsobjekt cache-lagras genom att egenskapen cacheAsBitmap sätts till true och egenskapen cacheAsBitmapMatrix till ett Matrix-objekt, måste både masken och visningsobjektet som maskas vara del av samma cache-lagrade bitmapp. Detta medför att om visningsobjektet cache-lagras måste masken vara ett underordnat objekt till visningsobjektet. Om ett överordnat visningsobjekt på visningslistan cache-lagras, måste masken vara underordnad detta objekt eller ett av dess underordnade objekt. Om mer än ett överordnat objekt till det maskade objektet cache-lagras, måste masken vara underordnad den cache-lagrade behållaren som ligger närmast det maskade objektet i visningslistan.

Obs! Ett enkelt mask-objekt kan inte användas för att maska fler än ett anropande display-objekt. När mask tilldelas ett andra display-objekt tas det bort som mask för det första objektet och det objektets mask-egenskap blir null.

The measured height of this object.

This is typically hard-coded for graphical skins because this number is simply the number of pixels in the graphic. For code skins, it can also be hard-coded if you expect to be drawn at a certain size. If your size can change based on properties, you may want to also be an ILayoutManagerClient so a measure() method will be called at an appropriate time, giving you an opportunity to compute a measuredHeight.

The measured width of this object.

This is typically hard-coded for graphical skins because this number is simply the number of pixels in the graphic. For code skins, it can also be hard-coded if you expect to be drawn at a certain size. If your size can change based on properties, you may want to also be an ILayoutManagerClient so a measure() method will be called at an appropriate time, giving you an opportunity to compute a measuredHeight.

Anger x-koordinaten för musens eller användarens indataenhets position i pixlar.

Obs! För ett DisplayObject som har roterats reflekterar den returnerade x-koordinaten det icke-roterade objektet.

Anger y-koordinaten för musens eller användarens indataenhets position i pixlar.

Obs! För ett DisplayObject som har roterats reflekterar den returnerade y-koordinaten det icke-roterade objektet.

Anger instansnamnet för DisplayObject. Objektet kan identifieras i den överordnade visningsobjektbehållarens lista med underordnade genom anrop av getChildByName()-metoden för visningsobjektbehållaren.

Anger om visningsobjektet är ogenomskinligt med en viss bakgrundsfärg. En genomskinlig bitmapp innehåller alfakanaldata och ritas genomskinligt. En ogenomskinlig bitmapp har ingen alfakanal (och återges snabbare än en genomskinlig bitmapp). Om bitmappen är ogenomskinlig bestämmer du en egen bakgrundsfärg för den.

Om ett siffervärde anges blir ytan ogenomskinlig (inte genomskinlig) med den RGB-bakgrundsfärg som siffervärdet anger. Om värdet sätts till null (standardvärdet) får visningsobjektet en genomskinlig bakgrund.

Egenskapen opaqueBackground är huvudsakligen avsedd för användning med egenskapen cacheAsBitmap för återgivningsoptimering. För visningsobjekt för vilka egenskapen cacheAsBitmap satts till true kan inställning av opaqueBackground förbättra återgivningens prestanda.

Det ogenomskinliga bakgrundsområdet matchas inte vid anrop av hitTestPoint()-metoden med parameter shapeFlag satt till true.

Det ogenomskinliga bakgrundsområdet reagerar inte på mushändelser.

Anger DisplayObjectContainer-objektet som innehåller visningsobjektet. Använd egenskapen parent för att specificera en relativ sökväg för visningsobjekt som befinner sig ovanför det aktuella visningsobjektet i visningslisthierarkin.

Du kan använda parent för att flytta upp flera nivåer i visningslistan, som i följande exempel:

     this.parent.parent.alpha = 20;
     

För ett visningsobjekt i en inläst SWF-fil är root-egenskapen det översta visningsobjektet i den del av visningslistans trädstruktur som representeras av den SWF-filen. För ett Bitmap-objekt som representerar en inläst bildfil är egenskapen root själva Bitmap-objektet. När den första SWF-filens huvudklass har lästs in är egenskapen root själva visningsobjektet. Egenskapen root för Stage-objektet är själva Stage-objektet. Egenskapen root sätts till null för varje visningsobjekt som inte lagts till till visningslistan, om den inte lagts till till en visningsobjektbehållare som inte är med på visningslistan men som är underordnad till det översta visningsobjektet i en inläst SWF-fil.

Om du exempelvis skapar ett nytt Sprite-objekt genom att anropa konstruktormetoden Sprite() är dess root-egenskap null tills du lägger till det till visningslistan (eller till en visningsobjektbehållare som inte är med på visningslistan, men som är underordnad det översta visningsobjektet i en SWF-fil).

För en inläst SWF-fil sätts egenskapen root för det översta visningsobjektet i SWF-filen till sig själv även om det Loader-objekt som användes för att läsa in filen inte finns i visningslistan. Loader-objektet får inte sin root-egenskap satt förrän det läggs in som underordnad till ett visningsobjekt för vilket egenskapen root har satts.

Anger DisplayObject-instansens rotation i grader från den ursprungliga orienteringen. Värden från 0 till 180 representerar rotation medurs och värden från 0 till -180 representerar rotation moturs. Värden utanför intervallet adderas eller subtraheras från 360 för att få fram ett värde inom intervallet. Påståendet my_video.rotation = 450 är exempelvis samma som my_video.rotation = 90.

Det skalningsrutnät som används för närvarande. Om egenskapen ställs in på null skalas hela visningsobjektet normalt när du använder någon skalomvandling.

När du definierar en scale9Grid-egenskap delas visningsobjektet upp i ett rutnät med nio regioner baserat på scale9Grid-rektangeln som definierar mitten på rutnätet. Rutnätets åtta övriga regioner är följande områden:

• Rektangelns övre vänstra utvändiga hörn
• Området ovanför rektangeln
• Rektangelns övre högra utvändiga hörn
• Området till vänster om rektangeln
• Området till höger om rektangeln
• Rektangelns nedre vänstra utvändiga hörn
• Området nedanför rektangeln
• Rektangelns nedre högra utvändiga hörn

Tänk dig att de åtta områdena utanför mittområdet (som definieras av rektangeln) är som en tavelram som har särskilda regler som gäller vid skalning.

När egenskapen scale9Grid är inställd och ett visningsobjekt skalas skalas all text och alla övertoningar normalt. För andra objekt gäller dock andra regler:

• Innehåll i mittenregionen skalas normalt.
• Innehåll i hörnen skalas inte.
• Innehåll i de övre och undre regionerna skalas endast vågrätt. Innehåll i de vänstra och högra regionerna skalas endast lodrätt.
• Alla fyllningar (inklusive bitmappar, video och övertoningar) sträcks ut så att de passar sina former.

Om du roterar ett visningsobjekt är all efterföljande skalning normal (och egenskapen scale9Grid ignoreras).

Ta till exempel följande visningsobjekt och en rektangel som används som scale9Grid för visningsobjektet:

Visningsobjektet.

Den röda rektangeln visar scale9Grid

När visningsobjektet skalas eller sträcks ut skalas objekten i rektangeln normalt, men objekten utanför rektangeln skalas enligt scale9Grid-reglerna:

Skalad till 75%:
Skalad till 50%:
Skalad till 25 %:
Utsträckt vågrätt 150 %:

En vanlig användning för scale9Grid är att skapa en komponent vars kantregioner behåller samma bredd när komponenten skalas.

Anger vågrät skala (i procent) för objektet utifrån dess registreringspunkt. Standardregistreringspunkten är (0,0). 1.0 är en skala på 100 %.

Om skalan för det lokala koordinatsystemet ändras förändras egenskapsvärdena x och y, som är definierade i hela pixlar.

Anger lodrät skala (i procent) för objektet utifrån dess registreringspunkt. Standardregistreringspunkten är (0,0). 1.0 är en skala på 100 %.

Om skalan för det lokala koordinatsystemet ändras förändras egenskapsvärdena x och y, som är definierade i hela pixlar.

Visningsobjektets gränser för rullningsrektangeln. Visningsobjektet beskärs till den storlek som definieras av rektangeln och det rullas i triangeln när du ändrar egenskaperna x och y för objekt scrollRect.

Egenskaperna för scrollRect-Rectangle-objektet använder visningsobjektets koordinatmodell och skalas precis som det övergripande visningsobjektet. Det beskurna fönstrets hörngränser i rullningsvisningsobjektet utgör origo för visningsobjektet (0,0) och den punkt som definieras av rektangelns bredd och höjd. De är inte centrerade runt origo men använder origo för att definiera det övre vänstra hörnet för området. Ett rullat visningsobjekt rullas alltid i steg om hela pixlar.

Du kan rulla ett objekt åt vänster och höger genom att sätta egenskap x för scrollRect-Rectangle-objektet. Du kan rulla ett objekt uppåt och nedåt genom att sätta egenskap y för scrollRect-Rectangle-objektet. Om visningsobjektet roteras 90° och du rullar det åt vänster och höger rullas visningsobjektet i stället uppåt och nedåt.

Tänk på att ändringar av egenskapen scrollRect inte bearbetas förrän objektet återges. Därför kanske metoder som localToGlobal inte ger det resultat du väntar dig, om de anropas omedelbart efter att scrollRect har ändrats.

Obs! Från och med Flash Player 11.4/AIR 3.4, ändras negativa värden för bredden eller höjden på rektangeln till 0.

Visningsobjektets scen. Ett Flash-körtidsprogram har bara ett Stage-objekt. Du kan exempelvis skapa och läsa in flera visningsobjekt i visningslistan, och egenskapen stage för varje visningsobjekt refererar till samma Stage-objekt (även om visningsobjektet tillhör en inläst SWF-fil).

Om ett visningsobjekt inte läggs till i visningslistan sätts dess egenskap stage till null.

Ett objekt med egenskaper som gäller ett visningsobjekts matris, färgomformning och pixelgränser. De specifika egenskaperna – matrix, colorTransform och tre skrivskyddade egenskaper (concatenatedMatrix, concatenatedColorTransform och pixelBounds) – beskrivs i informationen för klassen Transform.

Alla egenskaper i ett transform-objekt är objekt i sig själva. Detta koncept är viktigt eftersom det enda sättet att ange nya värden för matrisen eller för colorTransform-objekt är att skapa ett nytt objekt och kopiera det objektet till egenskapen transform.matrix eller transform.colorTransform.

För att exempelvis öka tx-värdet för ett visningsobjekts matris måste du göra en kopia av hela matrisobjektet och sedan kopiera in det nya objektet i omformningsobjektets matrisegenskap:

    var myMatrix:Matrix = myDisplayObject.transform.matrix;  
    myMatrix.tx += 10; 
    myDisplayObject.transform.matrix = myMatrix;  
    

Det går inte att ställa in egenskapen tx Följande kod har ingen effekt på myDisplayObject:

    myDisplayObject.transform.matrix.tx += 10;
    

Du kan också kopiera ett helt transform-objekt och tilldela det till ett annat visningsobjekts transform-egenskap. I följande kod kopieras exempelvis hela transform-objektet från myOldDisplayObj till myNewDisplayObj

Det resulterande visningsobjektet myNewDisplayObj har nu samma värden för sin matris, färgomformning och pixelgränser som det gamla visningsobjektet myOldDisplayObj

Tänk på att enheter med AIR for TV använder maskinvaruacceleration, om det är tillgängligt, för färgomvandlingar.

Om visingsobjektet är synligt eller inte. Visningsobjekt som inte är synliga inaktiveras. Om exempelvis visible=false för en InteractiveObject-instans så kan den inte klickas.

Anger visningsobjektets bredd i pixlar. Bredden beräknas baserat på gränserna för innehållet i visningsobjektet. När du anger width-egenskapen justerasscaleX-egenskapen in därefter så som visas i följande kod:

    var rect:Shape = new Shape();
    rect.graphics.beginFill(0xFF0000);
    rect.graphics.drawRect(0, 0, 100, 100);
    trace(rect.scaleX) // 1;
    rect.width = 200;
    trace(rect.scaleX) // 2;

Förutom för objekten TextField och Video har ett visningsobjekt utan innehåll (t.ex. en tom sprite) en bredd på 0, även om du försöker ange width till ett annat värde.

Anger x-koordinaten för DisplayObject-instansen i förhållande till de lokala koordinaterna för den överordnade DisplayObjectContainer. Om objektet befinner sig i en DisplayObjectContainer som har transformationer befinner det sig i det lokala koordinatsystemet för den slutna DisplayObjectContainern. För en DisplayObjectContainer som har roterats 90 grader moturs ärver DisplayObjectContainerns underordnade ett koordinatsystem som är roterat 90 grader moturs. Objektets koordinater refererar till positionen för registreringspunkten.

Anger y-koordinaten för DisplayObject-instansen i förhållande till de lokala koordinaterna för den överordnade DisplayObjectContainer. Om objektet befinner sig i en DisplayObjectContainer som har transformationer befinner det sig i det lokala koordinatsystemet för den slutna DisplayObjectContainern. För en DisplayObjectContainer som har roterats 90 grader moturs ärver DisplayObjectContainerns underordnade ett koordinatsystem som är roterat 90 grader moturs. Objektets koordinater refererar till positionen för registreringspunkten.

Returnerar en rektangel som definierar visningsområdets område i relation till targetCoordinateSpace-objektets koordinatsystem. Titta på den kod som följer, som visar hur den returnerade rektangeln kan variera beroende på den targetCoordinateSpace-parameter du skickar till metoden:

     var container:Sprite = new Sprite();
     container.x = 100;
     container.y = 100;
     this.addChild(container);
     var contents:Shape = new Shape();
     contents.graphics.drawCircle(0,0,100);
     container.addChild(contents);
     trace(contents.getBounds(container));
      // (x=-100, y=-100, w=200, h=200)
     trace(contents.getBounds(this));
      // (x=0, y=0, w=200, h=200)
     

Obs! Använd localToGlobal()- och globalToLocal()-metoderna för att konvertera visningsobjektets lokala koordinater till visningskoordinater, eller visningskoordinater till lokala koordinater.

getBounds()-metoden liknar getRect()-metoden, men den rektangel som returneras av getBounds()-metoden innefattar eventuella linjer i former, under det att den rektangel som returneras av getRect()-metoden inte gör det. Mer information finns i beskrivningen av metoden getRect().

Parametrar

Returnerar en rektangel som definierar visningsområdets gräns, baserat på koordinatsystemet som definieras av targetCoordinateSpace-parametern, exklusive eventuella linjer i former. De värden som getRect()-metoden returnerar är desamma eller lägre än de som returneras av getBounds()-metoden.

Obs! Använd localToGlobal()- och globalToLocal()-metoderna för att konvertera visningsobjektets lokala koordinater till visningskoordinater, eller visningskoordinater till lokala koordinater.

Parametrar

Konverterar point-objektet från scenens (globala) koordinater till visningsobjektets (lokala) koordinater.

Skapa först en instans av klassen Point när denna metod ska användas. De x- och y-värden som du tilldelar står för globala koordinater eftersom de är relaterade till origo (0,0) för huvudvisningsområdet. Skicka sedan Point-instansen som parametern till globalToLocal()-metoden. Metoden returnerar ett nytt Point-objekt med x- och y-värden som relaterar till origo för visningsobjektet i stället för origo för scenen.

Parametrar

Utvärderar begränsningsramen för visningsobjektet för att kontrollera om den överlappar eller korsar begränsningsramen för obj-visningsobjektet.

Parametrar

Utvärderar visningsobjektet för att avgöra om det överlappar eller korsar den punkt som anges av x- och y-parametrarna. x- och y-parametrarna anger en punkt i scenens koordinatmodell, inte den visningsobjektbehållare som innehåller visningsobjektet (annat än om visningsobjektbehållaren är scenen).

Parametrar

Konverterar point-objektet från visningsobjektets (lokala) koordinater till scenens (globala) koordinater.

Med den här modellen kan du konvertera alla x- och y-koordinater från värden som är relativa till origo (0,0) för ett specifikt visningsobjekt (lokala koordinater) till världen som är relativa till origo för scenen (globala koordinater).

Skapa först en instans av klassen Point när denna metod ska användas. De x- och y-värden som du tilldelar står för lokala koordinater eftersom de är relaterade till origo (0,0) för visningsobjektet.

Skicka sedan Point-instansen som du skapat som parametern till localToGlobal()-metoden. Metoden returnerar ett nytt Point-objekt med x- och y-värden som relaterar till origo för scenen i stället för origo för visningsobjektet.

Parametrar

Moves this object to the specified x and y coordinates.

Parametrar

Sets the actual size of this object.

This method is mainly for use in implementing the updateDisplayList() method, which is where you compute this object's actual size based on its explicit size, parent-relative (percent) size, and measured size. You then apply this actual size to the object by calling setActualSize().

In other situations, you should be setting properties such as width, height, percentWidth, or percentHeight rather than calling this method.

Parametrar