Använd följande mönster när du kör ett program med ADL:
adl application.xml
Här är
application.xml
programbeskrivningsfilen för det aktuella programmet.
Den fullständiga syntaxen för ADL är:
adl [-runtime runtime-directory]
[-pubid publisher-id]
[-nodebug]
[-atlogin]
[-profile profileName]
[-screensize value]
[-extdir extension-directory]
application.xml
[root-directory]
[-- arguments]
(Objekt inom hakparenteser, [], är valfria.)
-runtime
körningsbibliotek
Anger katalogen som innehåller den körningsmiljö som ska användas. Om ingen anges används körningskatalogen som finns i samma SDK som ADL-programmet. Du måste ange körningskatalogen om du flyttar ADL bort från dess SDK-mapp. I Windows och Linux anger du katalogen som innehåller
Adobe AIR
-katalogen. I Mac OS X anger du katalogen som innehåller
Adobe AIR.framework
.
-pubid publisher-id
Tilldelar det angivna värdet som utgivar-ID för AIR-programmet för den här körningen.
Om du anger ett tillfälligt utgivar-ID kan du testa funktionerna i ett AIR-program, till exempel kommunicera via en lokal anslutning, som använder utgivar-ID:t för att unikt identifiera ett program. Från och med AIR 1.5.3 kan du även ange utgivar-ID i programbeskrivningsfilen (och bör inte använda den här parametern).
Obs!
Från och med AIR 1.5.3 beräknas och tilldelas inte längre ett utgivar-ID automatiskt till ett AIR-program. Du kan ange ett utgivar-ID när du skapar en uppdatering till ett befintligt AIR-program, men nya program behöver inte och bör inte ange ett utgivar-ID.
-nodebug
Stänger av felsökningsstödet. Om detta används kan programprocessen inte ansluta till Flash-felsökaren och dialogrutor för ohanterade undantag undertrycks. (Trace-programsatserna skrivs emellertid fortfarande till konsolfönstret.) Om du stänger av felsökningen kan programmet köra lite snabbare och också bättre emulera körningsläget för ett installerat program.
-
atlogin
Simulerar programstart vid inloggning. Med den här flaggan kan du testa programlogik som bara körs när ett program är inställt på att startas när användaren loggar in. När du använder
-atlogin
kommer den
reason
-egenskap för InvokeEvent-objektet som skickas till programmet att vara
login
i stället för
standard
(om inte programmet redan är igång).
-profile profileName
Den angivna profilen används i ADL för att felsöka programmet.
profileName
kan vara något av följande värden:
-
desktop
-
extendedDesktop
-
mobileDevice
Om programbeskrivningen innehåller ett
supportedProfiles
-element måste den profil du anger med
-profile
vara medlem i den lista som stöds. Om du inte använder flaggan
-profile
används den första profilen i programbeskrivningsfilen som aktiv profil. Om programbeskrivningen inte innehåller
supportedProfiles
-elementet, och du inte använder flaggan
-profile
, används profilen
desktop
.
Du hittar mer information i avsnitten
supportedProfiles
och
Enhetsprofiler
.
-screensize
värde
Den simulerade skärmstorlek som ska användas när program körs i profilen mobileDevice på skrivbordet. Ange skärmstorleken som en fördefinierad skärmtyp eller som den normala breddens och höjdens pixelmått för stående layout, plus helskärmsbildens bredd och höjd. Använd en av följande fördefinierade skärmtyper för att ange värdet efter typ:
Skärmtyp
|
Normal bredd x höjd
|
Helskärm bredd x höjd
|
480
|
720 x 480
|
720 x 480
|
720
|
1 280 x 720
|
1 280 x 720
|
1 080
|
1 920 x 1 080
|
1 920 x 1 080
|
Droid
|
480 x 816
|
480 x 854
|
FWQVGA
|
240 x 432
|
240 x 432
|
FWVGA
|
480 x 854
|
480 x 854
|
HVGA
|
320 x 480
|
320 x 480
|
iPad
|
768 x 1 004
|
768 x 1 024
|
iPadRetina
|
1 536 x 2 008
|
1 536 x 2 048
|
iPhone
|
320 x 460
|
320 x 480
|
iPhoneRetina
|
640 x 920
|
640 x 960
|
iPhone5Retina
|
640 x 1096
|
640 x 1136
|
iPhone6
|
750 x 1294
|
750 x 1334
|
iPhone6Plus
|
1242 x 2148
|
1242 x 2208
|
iPod
|
320 x 460
|
320 x 480
|
iPodRetina
|
640 x 920
|
640 x 960
|
iPod5Retina
|
640 x 1096
|
640 x 1136
|
NexusOne
|
480 x 762
|
480 x 800
|
QVGA
|
240 x 320
|
240 x 320
|
SamsungGalaxyS
|
480 x 762
|
480 x 800
|
SamsungGalaxyTab
|
600 x 986
|
600 x 1 024
|
WQVGA
|
240 x 400
|
240 x 400
|
WVGA
|
480 x 800
|
480 x 800
|
Använd följande format om du vill ange skärmens pixelmått direkt:
widthXheight:fullscreenWidthXfullscreenHeight
Ange alltid pixeldimensioner för stående layout, d.v.s. ange bredden som ett värde som är mindre än höjden. Du kan till exempel ange NexusOne-skärmen med:
-screensize 480x762:480x800
-extdir
extension-directory
Den katalog i vilken körningsmiljön ska söka efter ANE-tillägg. Katalogen innehåller en underkatalog för varje ANE-tillägg som används i programmet. Var och en av dessa underkataloger innehåller den
opaketerade
ANE-filen för ett tillägg. Till exempel:
C:\extensionDirs\
extension1.ane\
META-INF\
ANE\
Android-ARM\
library.swf
extension1.jar
extension.xml
signatures.xml
catalog.xml
library.swf
mimetype
extension2.ane\
META-INF\
ANE\
Android-ARM\
library.swf
extension2.jar
extension.xml
signatures.xml
catalog.xml
library.swf
mimetype
Tänk på följande när du använder parametern -extdir:
-
För ADL-kommandot krävs att varje angiven katalog har filnamnstillägget .ane. Filnamnsdelen före suffixet ".ane" kan emellertid vara ett valfritt godkänt filnamn. Det behöver
inte
matcha värdet för elementet
extensionID
i programbeskrivningsfilen.
-
Du kan ange parametern
-extdir
flera gånger.
-
Användningen av parametern
-extdir
skiljer sig åt mellan verktygen ADT och ADL. I ADT anger parametern en katalog som innehåller ANE-filer.
-
Du kan även använda miljövariabeln
AIR_EXTENSION_PATH
för att ange tilläggskatalogen. Läs mer i
ADT-systemvariabler
.
application.xml
Programbeskrivningsfilen. Läs mer i
AIR-programbeskrivningsfiler
. Programbeskrivningsfilen är den enda parametern som krävs för ADL och i de flesta fall även den enda parametern som krävs.
root-directory
Anger rotkatalogen för programmet som ska köras. Om ingen anges används katalogen som innehåller programbeskrivningsfilen.
--
arguments
Den teckensträng som visas efter "--" skickas till programmet som kommandoradsargument.
Obs!
När du startar ett AIR-program som redan körs startas inte en ny instans av det programmet. I stället skickas en
invoke
-händelse till den instans som körs.