Ange egenskaper för skrivbordsprogram

Ange den version av AIR-miljön som krävs för ditt program med hjälp av namnutrymmet i programbeskrivningsfilen.

Namnutrymmet, som tilldelas i elementet application , avgör till stor del vilka funktioner ditt program kan använda. Om du i program till exempel använder AIR 1.5-namnutrymmet, och användaren har AIR 3.0 installerat, ser ditt program AIR 1.5-beteendet (även om beteendet har ändrats i AIR 3.0). Ditt program får inte tillgång till de nya beteendena och funktionerna förrän du ändrar namnutrymmet och publicerar en uppdatering. Säkerhets- och WebKit-ändringar är de huvudsakliga undantagen till den här regeln.

Ange namnutrymmet med xmlns-attributet för rotelementet application :

<application xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.0">

Det är flera inställningar som bör vara unika för varje program du publicerar. Bland de unika inställningarna finns ID, namn och filnamn.

<id>com.example.MyApplication</id> 
<name>My Application</name> 
<filename>MyApplication</filename>

I tidigare versioner av AIR än AIR 2.5 anger du programversionen i elementet version . Du kan använda valfri sträng. AIR-miljön tolkar inte strängen, och 2.0 behandlas inte som en senare version än 1.0.

<!-- AIR 2 or earlier --> 
<version>1.23 Beta 7</version>

I AIR 2.5 och senare anger du programversionen i elementet versionNumber . Du kan inte längre använda elementet version . När du anger ett värde för versionNumber måste du använda en sekvens med upp till tre siffror, åtskilda med punkter, t.ex. ”0.1.2”. Varje segment i versionsnumret kan ha upp till tre siffror. (Följaktligen är ”999.999.999” det största versionsnummer som tillåts.) Du behöver inte inkludera alla tre segment i versionsnumret; "1" och "1.0" är också giltiga versionsnummer.

Du kan också ange en etikett för versionen med elementet versionLabel . När du lägger till en versionsetikett visas den i stället för versionsnumret i bland annat installationsdialogrutorna för AIR-programmet.

<!-- AIR 2.5 and later --> 
<versionNumber>1.23.7<versionNumber> 
<versionLabel>1.23 Beta 7</versionLabel>

När AIR startar ett program på skrivbordet skapas ett fönster, till vilket SWF-huvudfilen eller HTML-sidan läses in. I AIR används de underordnade elementen för elementet initialWindow för att styra inledande utseende och beteende för det här inledande programfönstret.

• content – Den huvudsakliga SWF-programfilen i det underordnade content -elementet i initialWindow -elementet. När du har enheter i skrivbordsprofilen som mål kan du använda en SWF- eller HTML-fil.

  <initialWindow> 
      <content>MyApplication.swf</content> 
  </initialWindow>

  Du måste inkludera filen i AIR-paketet (med ADT eller den integrerade utvecklingsmiljön). Det räcker inte att bara referera till namnet i programbeskrivningen för att filen automatiskt ska inkluderas i paketet.

• depthAndStencil – Anger att djup- eller stencilbuffert ska användas. Dessa buffertar används oftast när du arbetar med 3D-innehåll.

  <depthAndStencil>true</depthAndStencil>

• height – Höjden på det inledande fönstret.

• maximizable – Anger om systemkontrollen för maximering av fönstret visas.

• maxSize – Den största tillåtna storleken.

• minimizable – Anger om systemkontrollen för minimering av fönstret visas.

• minSize – Den minsta tillåtna storleken.

• renderMode — I AIR 3 eller senare, kan återgivningsläget ställas in på auto , cpu , direct eller gpu för datorprogram. I tidigare versioner av AIR, ignorerades den här inställningen på datorplattformar. Inställningen renderMode kan inte ändras under körning.

  • auto – i stort sett detsamma som cpu-läge.

  • cpu – visningsobjekt återges och kopieras till visningsminnet i programmet. StageVideo är endast tillgänglig när ett fönster visas i helskärmsläge. Programvaruåtergivning används för Stage3D.

  • direct – visningsobjekt återges av körningsprogrammet, men om den återgivna bildrutan kopieras till visningsminnet (blitting) kommer den att maskinvaruacceleras. StageVideo är tillgänglig. Maskinvaruaccelereration används i Stage3D, när det är möjligt. Om fönstrets genomskinlighet är true, kommer fönstret att återgå till programvaruåtergivning och blitting.

    Obs! För att kunna anpassa GPU-accelerationen för Flash-innehållet med AIR för mobila plattformar, rekommenderar Adobe att du använder renderMode="direct" (dvs. Stage3D) i stället för renderMode="gpu". Adobe stöder och rekommenderar följande Stage3D-baserade ramverk officiellt: Starling (2D) och Away3D (3D). Mer information om Stage3D och Starling/Away3D finns på http://gaming.adobe.com/getstarted/ .

  • gpu – maskinvaruacceleration används om det är tillgängligt.

• requestedDisplayResolution – Anger om programmet ska använda standardupplösning ( standard ) eller hög upplösning ( high ) på MacBook Pro-datorer med högupplösta skärmar. Värdet ignoreras på alla andra plattformar. Om värdet är standard återges varje pixel på scenen som fyra pixlar på skärmen. Om värdet är high motsvarar varje pixel på scenen en enda fysisk pixel på skärmen. Det angivna värdet används för alla programfönster. Elementet requestedDisplayResolution för AIR-skrivbordsprogram (som ett underordnat element för elementet intialWindow ) finns i AIR 3.6 och senare versioner.

• resizable – Anger om systemkontrollen för storleksändring av fönstret visas.

• systemChrome – Anger om operativsystemets standard för fönsterutseende används. Det går inte att ändra inställningen systemChrome för ett fönster vid körning.

• title – Fönstrets titel.

• transparent – Anger om fönstret alfablandas mot bakgrunden. Fönstret kan inte använda systemkontroller om genomskinlighet är aktiverat. Det går inte att ändra inställningen för genomskinlighet för ett fönster vid körning.

• visible – Anger om fönstret är synligt så fort det skapas. Som standard är fönstret inte synligt direkt för att programmet ska hinna rita upp innehållet innan det visas.

• width – Fönstrets bredd.

• x – Fönstrets vågräta position.

• y – Fönstrets lodräta position.

Följande element styr installations- och uppdateringsfunktioner på skrivbordet.

• customUpdateUI – Använd detta om du vill skapa egna dialogrutor för att uppdatera ett program. Om du anger det som false (standard) används standarddialogrutorna i AIR.

• fileTypes – Anger de filtyper som ska registreras som standard för att öppnas med ditt program. Om ett annat program redan har angetts som standard för att öppna en viss filtyp åsidosätts den befintliga registreringen inte av AIR. Ditt program kan däremot åsidosätta registreringen vid körning med metoden setAsDefaultApplication() för NativeApplication-objektet. Det hör till god ton att be användaren om tillåtelse att åsidosätta de befintliga filtypsassociationerna.

  Obs! Filtypsregistrering ignoreras när du paketerar ett program i ett låst miljöpaket (med hjälp av målet -bundle ). Om du vill registrera en given fil måste du skapa ett installationsprogram som utför registreringen.

• installFolder – Anger en sökväg i förhållande till standardmappen för programinstallation i vilken programmet installeras. Du kan använda den här inställningen för att ange en anpassad mapp och för att gruppera flera program i en gemensam mapp.

• programMenuFolder – Anger menyhierarkin för Windows-menyn Alla program. Du kan använda den här inställningen för att gruppera flera program på en gemensam meny. Om ingen menymapp anges läggs programgenvägen till direkt på huvudmenyn.

Om ditt program bara är avsett för skrivbordet kan du hindra det från att installeras på enheter i andra profiler genom att utesluta dessa profiler i listan med profiler som stöds. Om ditt program använder klassen NativeProcess eller ANE-tillägg måste du ha stöd för profilen extendedDesktop .

Om du utelämnar elementet supportedProfile från programbeskrivningen antas programmet ha stöd för alla definierade profiler. Om du vill begränsa programmet till en viss lista med profiler listar du profilerna, åtskilda med blanksteg:

<supportedProfiles>desktop extendedDesktop</supportedProfiles>

En lista över de ActionScript-klasser som stöds i profilerna desktop och extendedDesktop finns i Funktioner i de olika profilerna .

Program som har stöd för profilen extendedDesktop kan använda ANE-tillägg.

Deklarera alla ANE-tillägg som används i AIR-programmet i programbeskrivningen. Följande exempel visar syntaxen för att ange två nödvändiga ANE-tillägg:

<extensions> 
     <extensionID>com.example.extendedFeature</extensionID> 
    <extensionID>com.example.anotherFeature</extensionID> 
</extensions>

Elementet extensionID har samma värde som elementet id i tilläggsbeskrivningsfilen. Tilläggsbeskrivningsfilen är en XML-fil med namnet extension.xml. Den är paketerad i den ANE-fil som du får från ANE-utvecklaren.

På skrivbordet används de ikoner som angetts i programbeskrivningen som ikoner för programmets filer samt för dess genväg och programmeny. Programikoner bör anges som en uppsättning PNG-bilder med 16 x 16, 32 x 32, 48 x 48 och 128 x 128 pixlar. Ange sökvägen till ikonfilerna i icon-elementet i programbeskrivningsfilen:

<icon> 
    <image16x16>assets/icon16.png</image16x16> 
    <image32x32>assets/icon32.png</image32x32> 
    <image48x48>assets/icon48.png</image48x48> 
    <image128x128>assets/icon128.png</image128x128> 
</icon> 

Om du inte anger någon ikon med en bestämd storlek används den näststörsta storleken, som skalas för att passa. Om du inte anger några ikoner alls används systemets standardikon.

Program på stationära datorer ignorerar programinställningar som gäller funktioner i mobilprofiler. De inställningar som ignoreras är:

• android

• aspectRatio

• autoOrients

• fullScreen

• iPhone

• renderMode (före AIR 3)

• requestedDisplayResolution

• softKeyboardBehavior