Följande lista med element beskriver vart och ett av de giltiga elementen i en AIR-programbeskrivningsfil.
android
Använd för att lägga till element i Androids manifestfil. AIR skapar filen AndroidManifest.xml för varje APK-paket. Du kan använda elementet android i AIR-programbeskrivningsfilen för att lägga till ytterligare element i den. Ignoreras på alla plattformar utom Android.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
Innehåll
Element som definierar de Android-specifika egenskaper som ska läggas till i Androids manifestfil för programmet.
Exempel
<android>
<manifestAdditions>
...
</manifestAdditions>
</android>
application
Rotelementet i en AIR-programbeskrivningsfil.
Överordnat element:
inga
Underordnade element:
Attribut
minimumPatchLevel – Den lägsta korrigeringsnivå för AIR-miljön som krävs för det här programmet.
xmlns – Attributet för XML-namnutrymme anger den version av AIR-miljön som krävs för programmet.
Namnutrymmet ändras vid varje större versionsändring av AIR (men inte vid mindre korrigeringar). Den sista delen av namnutrymmet, till exempel ”3.0”, visar vilken version av miljön som krävs för programmet.
xmlns-värdena för de huvudsakliga AIR-versionerna är:
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.0"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.1"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.5"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.5.2"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.5.3"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/2.0"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/2.5"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/2.6"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/2.7"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.0"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.1"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.2"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3,3"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.4"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.5"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.6"
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.7"
I SWF-baserade program avgör AIR-runtimeversionen som anges i programbeskrivningsfilen vilken den högsta tillåtna SWF-versionen är som kan läsas in som ursprungligt innehåll för programmet. Program som anger AIR 1.0 eller AIR 1.1 kan bara använda SWF9-filer (Flash Player 9) som ursprungligt innehåll. Detta gäller även när AIR 2 används. I program som avser AIR 1.5 (eller senare) kan antingen SWF9- eller SWF10-filer användas (Flash Player 10) som ursprungligt innehåll.
SWF-versionen avgör vilka versioner av AIR- och Flash Player-API:er som är tillgängliga. Om en SWF9-fil används som ursprungligt innehåll i ett AIR 1.5-program har det programmet bara tillgång till API:er för AIR 1.1 och Flash Player 9. Dessutom kommer ändringar av beteendet i befintliga API:er i AIR 2.0 eller Flash Player 10.1 inte att tillämpas. (Viktiga säkerhetsrelaterade ändringar i API:er är undantag från regeln och kommer att tillämpas retroaktivt i befintliga eller kommande korrigeringsuppdateringar av runtime-modulen.)
I HTML-baserade program avgör runtime-versionen som anges i programbeskrivningsfilen vilken version av AIR- och Flash Player-API:er som är tillgänglig för programmet. HTML-, CSS- och JavaScript-beteenden bestäms alltid av vilken version av Webkit som används i den installerade AIR-runtime-modulen, inte av programbeskrivningsfilen.
När ett AIR-program läser in SWF-innehåll avgör sättet som innehållet läses in på vilka versioner av API:er i AIR och Flash Player som är tillgängliga. Ibland bestäms den aktuella versionen av namnutrymmet för programbeskrivningen, ibland bestäms den av versionen av innehållet som läses in och ibland av versionen av det inlästa innehållet. Följande tabell visar hur API-versionen bestäms av inläsningsmetoden:
Hur innehållet läses in
|
Hur API-versionen bestäms
|
Ursprungligt innehåll, SWF-baserat program
|
SWF-version av den
inlästa
filen
|
Ursprungligt innehåll, HTML-baserat program
|
Namnutrymme för programbeskrivningsfilen
|
SWF inläst av SWF-innehåll
|
Version av innehållet som
läser in
|
SWF-bibliotek inläst av HTML-innehåll med <script>-taggen
|
Namnutrymme för programbeskrivningsfilen
|
SWF inläst av HTML-innehåll med AIR- eller Flash Player-API:er (t. ex. flash.display.Loader)
|
Namnutrymme för programbeskrivningsfilen
|
SWF inläst av HTML-innehåll med taggarna <object> eller <embed> (eller motsvarande JavaScript-API:er)
|
SWF-version för den
inlästa
filen
|
När du läser in en SWF-fil som har en annan version än innehållet som läser in, kan du stöta på två problem:
-
Läsa in en nyare SWF-version med en äldre SWF-version – Referenser till API:er tillagda i senare versioner av AIR och Flash Player i det inlästa innehållet kommer inte att lösas.
-
Läsa in en äldre SWF-version med en nyare SWF-version – API:er ändrade i de nyare versionerna av AIR och Flash Player kan uppträda på ett sätt som inte är kompatibelt med det inlästa innehållet.
Innehåll
Elementet application innehåller underordnade element, som definierar egenskaperna för ett AIR-program.
Exempel
<?xml version="1.0" encoding="utf-8" ?>
<application xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.0">
<id>HelloWorld</id>
<version>2.0</version>
<filename>Hello World</filename>
<name>Example Co. AIR Hello World</name>
<description>
<text xml:lang="en">This is an example.</text>
<text xml:lang="fr">C'est un exemple.</text>
<text xml:lang="es">Esto es un ejemplo.</text>
</description>
<copyright>Copyright (c) 2010 Example Co.</copyright>
<initialWindow>
<title>Hello World</title>
<content>
HelloWorld.swf
</content>
<systemChrome>none</systemChrome>
<transparent>true</transparent>
<visible>true</visible>
<minSize>320 240</minSize>
</initialWindow>
<installFolder>Example Co/Hello World</installFolder>
<programMenuFolder>Example Co</programMenuFolder>
<icon>
<image16x16>icons/smallIcon.png</image16x16>
<image32x32>icons/mediumIcon.png</image32x32>
<image48x48>icons/bigIcon.png</image48x48>
<image128x128>icons/biggestIcon.png</image128x128>
</icon>
<customUpdateUI>true</customUpdateUI>
<allowBrowserInvocation>false</allowBrowserInvocation>
<fileTypes>
<fileType>
<name>adobe.VideoFile</name>
<extension>avf</extension>
<description>Adobe Video File</description>
<contentType>application/vnd.adobe.video-file</contentType>
<icon>
<image16x16>icons/avfIcon_16.png</image16x16>
<image32x32>icons/avfIcon_32.png</image32x32>
<image48x48>icons/avfIcon_48.png</image48x48>
<image128x128>icons/avfIcon_128.png</image128x128>
</icon>
</fileType>
</fileTypes>
</application>
aspectRatio
Anger programmets proportioner.
Om det inte anges öppnas programmet med enhetens ”naturliga” proportioner och orientering. Den naturliga orienteringen varierar från enhet till enhet. Vanligtvis är orienteringen stående på enheter med små skärmar, som telefoner. På vissa enheter, som iPad-plattor, öppnas programmet i den aktuella orienteringen. I AIR 3.3 och senare gäller detta för hela programmet, inte bara den första visningen.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
portrait, landscape
eller
any
Exempel
<aspectRatio>landscape</aspectRatio>
autoOrients
Anger om programmet innehållets automatiskt ska orienteras om när enhetens fysiska orientering ändras. Mer information finns i
Scenorientering
.
Om du använder automatisk orientering kan det vara en god idé att ange egenskaperna
align
och
scaleMode
för scenen enligt följande:
stage.align = StageAlign.TOP_LEFT;
stage.scaleMode = StageScaleMode.NO_SCALE;
Med de här inställningarna kan programmet roteras runt det övre, vänstra hörnet, vilket hindrar programinnehållet från att skalas automatiskt. Andra skalningslägen anpassar visserligen innehållet så att det passar dimensionerna på den roterade scenen, men de klipper även av, förvränger eller krymper innehållet avsevärt. Du får nästan alltid bättre resultat om du ritar om innehållet eller layouten själv.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
true
eller
false
(standard)
Exempel
<autoOrients>true</autoOrients>
colorDepth
Anger om 16-bitars eller 32-bitars färg ska användas.
Om du använder 16-bitars färg kan återgivningsprestandan förbättras, men på bekostnad av färgåtergivningen. Före AIR 3 används alltid 16-bitars färg för Android. I AIR 3 används 32-bitars färg som standard.
Obs!
Om klassen StageVideo används i programmet måste du använda 32-bitars färg.
Överordnat element:
android
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett av följande värden:
Exempel
<android>
<colorDepth>16bit</colorDepth>
<manifestAdditions>...</manifestAdditions>
</android>
containsVideo
Anger om programmet ska innehålla videoinnehåll eller inte.
Överordnat element:
android
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett av följande värden:
Exempel
<android>
<containsVideo>true</containsVideo>
<manifestAdditions>...</manifestAdditions>
</android>
content
Värdet som anges för
content
-elementet är URL:en för programmets huvudinnehållsfil. Det kan vara en SWF-fil eller en HTML-fil. URL:en är angiven i förhållande till roten för programmets installationsmapp. (Om ett AIR-program med ADL körs är URL:en relativ till den mapp som innehåller programbeskrivningsfilen. Du kan använda
root-dir
-parametern i ADL för att ange en annan rotkatalog.)
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
En URL som anges i förhållande till programkatalogen. Eftersom värdet för content-elementet behandlas som en URL måste tecknen i innehållsfilens namn vara URL-kodade enligt reglerna i
RFC 1738
. Blanksteg måste till exempel vara kodade som
%20
.
Exempel
<content>TravelPlanner.swf</content>
contentType
contentType
krävs från och med AIR 1.5 (det var valfritt i AIR 1.0 och 1.1). Med hjälp av den här egenskapen kan vissa operativsystem hitta det bästa programmet för att öppna en viss fil. Värdet ska vara MIME-typen för filinnehållet. Lägg märke till att värdet ignoreras på Linux om filtypen redan är registrerad och har en tilldelad MIME-typ.
Överordnat element:
fileType
Underordnade element:
inga
Innehåll
MIME-typ och undertyp. Läs
RFC2045
om du vill ha mer information om MIME-typer.
Exempel
<contentType>text/plain</contentType>
copyright
Copyrightinformationen för AIR-programmet. I Mac OS visas upphovsrättstexten i det installerade programmets Om-dialogruta. I Mac OS används också upphovsrättsinformationen i fältet NSHumanReadableCopyright i programmets Info.plist-fil.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng som innehåller copyrightinformationen för programmet.
Exempel
<copyright>© 2010, Examples, Inc.All rights reserved.</copyright>
customUpdateUI
Anger om ett program tillhandahåller egna dialogrutor för uppdatering. Om värdet är
false
visas standarddialogrutor för uppdatering i AIR. Det är bara program som distribueras som AIR-filer som kan använda det inbyggda uppdateringssystemet i AIR.
Om den installerade programversionen har
customUpdateUI
-elementet angivet som
true
och användaren sedan dubbelklickar på AIR-filen för en ny version eller installerar en uppdatering av programmet med hjälp av den sömlösa installationsfunktionen, öppnas i runtime-modulen den installerade programversionen. I runtime-modulen öppnas inte standardinstallationsprogrammet för AIR. Programlogiken kan sedan avgöra hur uppdateringsåtgärden ska fortsätta. (Program-ID och utgivar-ID i AIR-filen måste överensstämma med dem som finns i det installerade programmet för att en uppgradering ska genomföras.)
Obs!
customUpdateUI
-mekanismen används bara om programmet redan är installerat och användaren dubbelklickar på den AIR-installationsfil som innehåller en uppdatering eller installerar en uppdatering av programmet med hjälp av den sömlösa installationsfunktionen. Du kan hämta och starta en uppdatering via din egen programlogik. Du måste visa det anpassade användargränssnittet oavsett om
customUpdateUI
är
true
eller inte.
Mer information finns i
Uppdatera AIR-program
.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
true
eller
false
(standard)
Exempel
<customUpdateUI>true</customUpdateUI>
depthAndStencil
Anger att programmet kräver att djup- eller stencilbuffert ska användas. Dessa buffertar används oftast när du arbetar med 3D-innehåll. Som standard är värdet på det här elementet
false
för att inaktivera djup- och stencilbuffertar. Det här elementet krävs eftersom buffertarna måste tilldelas vid programstarten, innan något innehåll läses in.
Inställningen för det här elementet måste matcha det värde som skickas för argumentet
enableDepthAndStencil
till metoden
Context3D.configureBackBuffer()
. Om värdena inte matchar genereras ett fel i AIR.
Det här elementet används bara när
renderMode
=
direct
. Om
renderMode
inte är lika med
direct
genereras felet 118 i ADT:
<depthAndStencil> element unexpected for render mode cpu. It requires "direct" render mode.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
true
eller
false
(standard)
Exempel
<depthAndStencil>true</depthAndStencil>
description
En beskrivning av programmet, som visas i AIR-programmets installationsprogram.
Om du anger en enda textnod (inte flera textelement) använder AIR-programmets installationsprogram den här beskrivningen, oavsett systemspråk. Annars använder AIR-programmets installationsprogram den beskrivning som mest liknar språket i användargränssnittet i användarens operativsystem. Ta till exempel en installation där
description
-elementet i programbeskrivningsfilen innehåller ett värde för språkinställningen en (engelska). AIR-programmets installationsprogram använder beskrivningen en om användarens system identifierar en (engelska) som språk i användargränssnittet. Beskrivningen en används också om språket i användargränssnittet är en-US (amerikansk engelska). Om språket i användargränssnittet är en-US, och programbeskrivningsfilen definierar både namnen en-US och en-GB, använder AIR-programmets installationsprogram värdet en-US. Om programmet inte definierar någon beskrivning som matchar språket i användargränssnittet, använder AIR-programmets installationsprogram det första
description
-värde som definieras i programbeskrivningsfilen.
Mer information om utveckling av flerspråkiga program finns i
Lokalisera AIR-program
.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
text
Innehåll
Programbeskrivningsschemat för AIR 1.0 tillåter bara att en enda textnod anges för namnet (inte flera
text
-element).
I AIR 1.1 (eller senare) kan du ange flera språk i
description
-elementet.
xml:lang
-attributet för varje text-element anger en språkkod enligt definitionen i
RFC4646
(http://www.ietf.org/rfc/rfc4646.txt).
Exempel
Beskrivning med enkel textnod:
<description>This is a sample AIR application.</description>
Beskrivning med lokaliserade textelement för engelska, franska och spanska (giltigt i AIR 1.1 och senare):
<description>
<text xml:lang="en">This is an example.</text>
<text xml:lang="fr">C'est un exemple.</text>
<text xml:lang="es">Esto es un ejemplo.</text>
</description>
description
Filtypsbeskrivningen visas för användaren i operativsystemet. Det går inte att lokalisera filtypsbeskrivningen.
Se även:
description
som underordnat element till elementet application
Överordnat element:
fileType
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng som beskriver filens innehåll.
Exempel
<description>PNG image</description>
embedFonts
Gör att du kan använda egna teckensnitt i StageText i AIR-programmet. Det här elementet är valfritt.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
teckensnitt
Innehåll
Elementet embedFonts kan innehålla valfritt antal teckensnittselement.
Exempel
<embedFonts>
<font>
<fontPath>ttf/space age.ttf</fontPath>
<fontName>space age</fontName>
</font>
<font>
<fontPath>ttf/xminus.ttf</fontPath>
<fontName>xminus</fontName>
</font>
</embedFonts>
Entitlements
I iOS används egenskaper som kallas "entitlements" för att ge programmet åtkomst till ytterligare resurser och funktioner. Använd elementet Entitlements för att ange denna information i ett mobilt iOS-program.
Överordnat element:
iPhone
Underordnade element:
iOS-elementen Entitlements.plist
Innehåll
Innehåller underordnade element som anger nyckelvärdepar som används som inställningar för Entitlements.plist för programmet. Innehåll i Entitlements-elementet bör omslutas av ett CDATA-block. Mer information finns i
Entitlement Key Reference
i iOS Developer Library.
Exempel
<iphone>
...
<Entitlements>
<![CDATA[
<key>aps-environment</key>
<string>development</string>
]]>
</Entitlements>
</iphone>
extension
Tilläggssträngen för en filtyp.
Överordnat element:
fileType
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng som identifierar filnamnstillägget (utan punkten, ”.”).
Exempel
<extension>png</extension>
extensionID
Anger ID:t för ett ActionScript-tillägg som används av programmet. ID:t definieras i tilläggsbeskrivningsfilen.
Överordnat element:
extensions
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng som identifierar ActionScript-tilläggets ID.
Exempel
<extensionID>com.example.extendedFeature</extensionID>
extensions
Identifierar de ActionScript-tillägg som används av ett program.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
extensionID
Innehåll
Underordnade
extensionID
-element som innehåller ID:n för ActionScript-tillägg från tilläggsbeskrivningsfilen.
Exempel
<extensions>
<extensionID>extension.first</extensionID>
<extensionID>extension.next</extensionID>
<extensionID>extension.last</extensionID>
</extensions>
externalSwfs
Anger namnet på en textfil som innehåller en lista med SWF-filer som ska konfigureras med ADT för fjärrvärdskap. Du kan minimera storleken på den första programnedladdningen genom att förpacka en delmängd av SWF-filerna som används i programmet och läsa in de återstående (resursexklusiva) externa SWF-filerna i miljön med metoden
Loader.load ()
. Om du vill använda den här funktionen måste du förpacka programmet så att ADT flyttar all ActionScript ByteCode (ABC) från de externt inlästa SWF-filerna till huvudprogrammet för SWF och lämnar en SWF-fil som endast innehåller resurser. Detta görs för att anpassa till regelverket för Apple Store som förbjuder att kod laddas ned sedan programmet har installerats.
Mer information finns i
Minimera nedladdningstorleken genom att läsa in externa, resursexklusiva SWF-filer
.
Överordnat element:
iPhone
,
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Namnet på en textfil som innehåller en radavgränsad lista med SWF-filer som anpassas för fjärrvärdskap.
Exempel
iOS:
<iPhone>
<externalSwfs>FileContainingListofSWFs.txt</externalSwfs>
</iPhone>
filename
Den sträng som används som filnamn för programmet (utan filtillägg) när programmet installeras. Programfilen startar AIR-programmet i körmiljön. Om inget
name
-värde har angetts används
filename
även som namn för installationsmappen.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
filename
-egenskapen kan innehålla alla Unicode-tecken (UTF-8) utom följande (eftersom de inte får användas som filnamn i olika filsystem):
Tecken
|
Hexadecimal kod
|
olika
|
0x00 – x1F
|
*
|
x2A
|
"
|
x22
|
:
|
x3A
|
>
|
x3C
|
<
|
x3E
|
?
|
x3F
|
\
|
x5C
|
|
|
x7C
|
filename
-värdet får inte sluta med en punkt.
Exempel
<filename>MyApplication</filename>
fileType
Beskriver en enda filtyp som programmet kan registreras för.
Överordnat element:
fileTypes
Underordnade element:
Innehåll
Element som beskriver en filtyp.
Exempel
<fileType>
<name>foo.example</name>
<extension>foo</extension>
<description>Example file type</description>
<contentType>text/plain</contentType>
<icon>
<image16x16>icons/fooIcon16.png</image16x16>
<image48x48>icons/fooIcon48.png</imge48x48>
<icon>
</fileType>
fileTypes
Med elementet
fileTypes
kan du deklarera de filtyper som ett AIR-program kan associeras med.
När ett AIR-program installeras registreras alla deklarerade filtyper med operativsystemet. Om filtyperna inte redan är associerade med ett annat program associeras de med AIR-programmet. Om du vill åsidosätta en befintlig association mellan en filtyp och ett annat program använder du metoden
NativeApplication.setAsDefaultApplication()
vid körningen (helst med användarens tillåtelse).
Obs!
Körningsmetoderna kan bara hantera associationer för de filtyper som är deklarerade i programbeskrivningen.
Elementet
fileTypes
är valfritt.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
fileType
Innehåll
Elementet
fileTypes
kan innehålla valfritt antal
fileType
-element.
Exempel
<fileTypes>
<fileType>
<name>adobe.VideoFile</name>
<extension>avf</extension>
<description>Adobe Video File</description>
<contentType>application/vnd.adobe.video-file</contentType>
<icon>
<image16x16>icons/AIRApp_16.png</image16x16>
<image32x32>icons/AIRApp_32.png</image32x32>
<image48x48>icons/AIRApp_48.png</image48x48>
<image128x128>icons/AIRApp_128.png</image128x128>
</icon>
</fileType>
</fileTypes>
teckensnitt
Beskriver ett anpassat teckensnitt som kan användas i AIR-programmet.
Överordnat element:
embedFonts
Underordnade element:
fontName
,
fontPath
Innehåll
Element som anger det anpassade teckensnittsnamnet och dess sökväg.
Exempel
<font>
<fontPath>ttf/space age.ttf</fontPath>
<fontName>space age</fontName>
</font>
fontName
Anger namnet på det anpassade teckensnittet.
Överordnat element:
teckensnitt
Underordnade element:
inga
Innehåll
Namnet på det anpassade teckensnittet som ska anges i StageText.fontFamily
Exempel
<fontName>space age</fontName>
fontPath
Anger platsen för den anpassade teckensnittsfilen.
Överordnat element:
teckensnitt
Underordnade element:
inga
Innehåll
Sökvägen till den anpassade teckensnittsfilen (med avseende på källan).
Exempel
<fontPath>ttf/space age.ttf</fontPath>
forceCPURenderModeForDevices
Framtvinga CPU-återgivningläge för en angiven uppsättning enheter. Den här funktionen gör att du effektivt kan välja GPU-återgivningsläget för de återstående iOS-enheterna.
Du lägger till denna tagg som underordnad till
iPhone
-taggen och skapar en blankstegsavgränsad lista över enhetsmodellnamnen. Giltiga enhetsmodellnamn innehåller följande:
iPad1,1
|
iPhone1,1
|
iPod1,1
|
iPad2,1
|
iPhone1,2
|
iPod2,1
|
iPad2,2
|
iPhone2,1
|
iPod3,3
|
iPad2,3
|
iPhone3.1
|
iPod4,1
|
iPad2,4
|
iPhone3,2
|
iPod5,1
|
iPad2,5
|
iPhone4,1
|
|
iPad3,1
|
iPhone5,1
|
|
iPad3,2
|
|
|
iPad3,3
|
|
|
iPad3,4
|
|
|
Överordnat element:
iPhone
,
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Blankstegsavgränsad lista över enhetsmodellnamnen.
Exempel
iOS:
...
<renderMode>GPU</renderMode>
...
<iPhone>
...
<forceCPURenderModeForDevices>iPad1,1 iPhone1,1 iPhone1,2 iPod1,1
</forceCPURenderModeForDevices>
</iPhone>
fullScreen
Anger om programmet startas i helskärmsläge.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
true
eller
false
(standard)
Exempel
<fullscreen>true</fullscreen>
height
Den inledande höjden på programmets huvudfönster.
Om du inte anger någon höjd hämtas den från inställningarna i SWF-rotfilen eller, om det är ett HTML-baserat AIR-program, från operativsystemet.
Den största tillåtna höjden för ett fönster har ändrats från 2 048 pixlar till 4 096 pixlar i AIR 2.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett positivt heltal med ett största tillåtet värde på 4 095.
Exempel
<height>4095</height>
icon
icon
-egenskapen anger en eller flera ikonfiler som ska användas för programmet. Du väljer själv om du vill inkludera ikoner. Om du inte anger någon
icon
-egenskap visar operativsystemet en standardikon.
Den angivna sökvägen är relativ till programmets rotkatalog. Ikonfilerna måste vara i PNG-format. Du kan ange följande ikonstorlekar:
Om det finns ett element för en viss storlek måste bilden i filen ha exakt den storleken som är angiven. Om inte alla storlekar är angivna anpassar operativsystemet bilden till den närmaste storleken så att den passar ikonens användning.
Obs!
De angivna ikonerna läggs inte automatiskt till i AIR-paketet. Ikonfilerna måste inkluderas på de motsvarande relativa platserna när programmet paketeras.
För att få bästa resultat bör du ha en bild för varje tillgänglig storlek. Se dessutom till att ikonerna ser bra ut både i 16- och 32-bitars färglägen.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
imageNxN
Innehåll
Ett imageNxN-element för varje önskad ikonstorlek.
Exempel
<icon>
<image16x16>icons/smallIcon.png</image16x16>
<image32x32>icons/mediumIcon.png</image32x32>
<image48x48>icons/bigIcon.png</image48x48>
<image128x128>icons/biggestIcon.png</image128x128>
</icon>
id
En identifieringssträng för programmet, som kallas program-ID. Ofta används en identifierare med omvänd DNS-notation, men det är inget krav.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
ID-värdet är begränsat till följande tecken:
-
0–9
-
a–z
-
A–Z
-
. (punkt)
-
- (bindestreck)
Värdet måste innehålla 1 till 212 tecken. Det här elementet är obligatoriskt.
Exempel
<id>org.example.application</id>
imageNxN
Anger sökvägen till en ikon i förhållande till programkatalogen.
Följande ikonbilder kan användas, som alla anger olika ikonstorlekar:
Ikonen måste vara en PNG-bild som har exakt den storlek som bildelementet anger. Ikonfilerna måste ingå i programpaketet. Ikoner som programbeskrivningsfilen hänvisar till inkluderas inte automatiskt.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
Sökvägen till ikonen kan innehålla alla Unicode-tecken (UTF-8) utom följande (eftersom de inte får användas som filnamn i olika filsystem):
Tecken
|
Hexadecimal kod
|
olika
|
0x00 – x1F
|
*
|
x2A
|
"
|
x22
|
:
|
x3A
|
>
|
x3C
|
<
|
x3E
|
?
|
x3F
|
\
|
x5C
|
|
|
x7C
|
Exempel
<image32x32>icons/icon32.png</image32x32>
InfoAdditions
Används för att ange ytterligare egenskaper för ett iOS-program.
Överordnat element:
iPhone
Underordnade element:
iOS-elementen Info.plist
Innehåll
Innehåller underordnade element som anger nyckelvärdepar som används som inställningar för Info.plist för programmet. Innehåll i InfoAdditions-elementet bör omslutas av ett CDATA-block.
Läs
Information Property List Key Reference
i Apples iPhone Reference Library om du vill ha mer information om nyckelvärdepar och hur du uttrycker dem i XML.
Exempel
<InfoAdditions>
<![CDATA[
<key>UIStatusBarStyle</key>
<string>UIStatusBarStyleBlackOpaque</string>
<key>UIRequiresPersistentWiFi</key>
<string>NO</string>
]]>
</InfoAdditions>
initialWindow
Definierar den huvudsakliga innehållsfilen och det inledande programutseendet.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
Alla nedanstående element kan visas som underordnade element för initialWindow-elementet. Vissa element kan dock ignoreras beroende på om AIR har stöd för fönster på plattformen:
Innehåll
Underordnade element som definierar programutseende och -beteende.
Exempel
<initialWindow>
<title>Hello World</title>
<content>
HelloWorld.swf
</content>
<depthAndStencil>true</depthAndStencil>
<systemChrome>none</systemChrome>
<transparent>true</transparent>
<visible>true</visible>
<maxSize>1024 800</maxSize>
<minSize>320 240</minSize>
<maximizable>false</maximizable>
<minimizable>false</minimizable>
<resizable>true</resizable>
<x>20</x>
<y>20</y>
<height>600</height>
<width>800</width>
<aspectRatio>landscape</aspectRatio>
<autoOrients>true</autoOrients>
<fullScreen>false</fullScreen>
<renderMode>direct</renderMode>
</initialWindow>
installFolder
Identifierar underkatalogen till standardinstallationskatalogen.
I Windows är standardinstallationens underkatalog mappen Program (Program Files). På Mac OS är det katalogen /Applications. I Linux är det /opt/. Om
installFolder
-egenskapen exempelvis har värdet
"Acme"
och programmets namn är
"ExampleApp"
installeras programmet i C:\Program Files\Acme\ExampleApp i Windows, i /Applications/Acme/Example.app i MacOS och i /opt/Acme/ExampleApp i Linux.
installFolder
-egenskapen är valfri. Om du inte anger någon
installFolder
-egenskap installeras programmet i en underkatalog i standardinstallationskatalogen utifrån
name
-egenskapen.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
Egenskapen
installFolder
kan innehålla alla Unicode-tecken (UTF-8), utom de som inte får användas som mappnamn i olika filsystem (en lista med undantag finns i avsnittet om
filename
-egenskapen).
Använd ett snedstreck (/) som katalogavgränsare om du vill ange en inbäddad underkatalog.
Exempel
<installFolder>utilities/toolA</installFolder>
iPhone
Definierar iOS-specifika programegenskaper.
Överordnat element:
application
manifest
Anger information som ska läggas till i Androids manifestfil för programmet.
Överordnat element:
manifestAdditions
Underordnade element:
Definieras av Android SDK.
Innehåll
Elementet manifest är inte, rent tekniskt, en del av AIR-programbeskrivningsschemat. Det är roten i Androids XML-manifestfil. Allt innehåll som du placerar i elementet manifest måste följa schemat för AndroidManifest.xml. När du genererar en APK-fil med AIR-verktygen kopieras informationen i manifest-elementet till motsvarande del av programmets genererade AndroidManifest.xml.
Om du anger Android-manifestvärden som bara är tillgängliga i en SDK-version som är senare än den som stöds direkt av AIR, måste du ange
-platformSDK
-flaggan som ADT när du paketerar programmet. Ange flaggan till filsystemsökvägen till en version av Android SDK som har stöd för de värden du lägger till.
Själva manifest-elementet måste omges av ett CDATA-block inuti AIR-programbeskrivningen.
Exempel
<![CDATA[
<manifest android:sharedUserID="1001">
<uses-permission android:name="android.permission.CAMERA"/>
<uses-feature android:required="false" android:name="android.hardware.camera"/>
<application android:allowClearUserData="true"
android:enabled="true"
android:persistent="true"/>
</manifest>
]]>
manifestAdditions
Anger information som ska läggas till i Androids manifestfil.
Alla Android-program har en manifestfil, som definierar grundläggande programegenskaper. Androids manifestfil liknar begreppsmässigt AIR-programbeskrivningen. Ett AIR for Android-program har både en programbeskrivning och en automatiskt genererad manifestfil för Android. När ett AIR for Android-program paketeras läggs informationen i det här
manifestAdditions
-elementet till i motsvarande delar av Androids manifestfil.
Överordnat element:
android
Underordnade element:
manifest
Innehåll
Information i
manifestAdditions
-elementet läggs till i Androids XML-manifestfil.
AIR anger flera manifest-poster i den genererade manifestfilen för Android för att garantera att programmet och körningsfunktionerna fungerar korrekt. Du kan inte åsidosätta följande inställningar:
Du kan inte ange följande attribut för manifest-elementet:
-
package
-
android:versionCode
-
android:versionName
Du kan inte ange följande attribut för det huvudsakliga activity-elementet:
-
android:label
-
android:icon
Du kan inte ange följande attribut för application-elementet:
Exempel
<manifestAdditions>
<![CDATA[
<manifest android:installLocation="preferExternal">
<uses-permission android:name="android.permission.INTERNET"/>
<application android:allowClearUserData="true"
android:enabled="true"
android:persistent="true"/>
</manifest>
]]>
</manifestAdditions>
maximizable
Anger om fönstret kan maximeras.
Obs!
På operativsystem som Mac OS X, där fönstermaximering är en storleksändring, måste både maximizable och resizable anges till
false
för att förhindra att fönstret kan zoomas eller storleksändras.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
true
(standard) eller
false
Exempel
<maximizable>false</maximizable>
maxSize
Fönstrets största tillåtna storlekar. Om du inte anger någon maximal storlek fastställs den av operativsystemet.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Två heltal som representerar den största bredden och höjden, åtskilda med mellanslag.
Obs!
Den maximala fönsterstorlek som stöds i AIR har ökat från 2 048 x 2 048 pixlar till 4 096 x 4 096 pixlar i AIR 2. (Eftersom skärmkoordinaterna är nollbaserade är det största värde du kan använda för bredd eller höjd 4 095.)
Exempel
<maxSize>1024 360</maxSize>
minimizable
Anger om fönstret kan minimeras.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
true
(standard) eller
false
Exempel
<minimizable>false</minimizable>
minSize
Anger den minsta tillåtna storleken för fönstret.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Två heltal som representerar den minsta bredden och höjden, åtskilda med mellanslag. Tänk på att den minsta storlek som tillåts av operativsystemet har högre prioritet än det värde som anges i programbeskrivningen.
Exempel
<minSize>120 60</minSize>
name
Det programnamn som visas i AIR-programmets installationsprogram.
Om inget
name
-element har angetts visar AIR-programmets installationsprogram
filename
som programnamn.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
text
Innehåll
Om du anger en enda textnod (i stället för flera
<text>
-element) använder AIR-programmets installationsprogram det här namnet, oavsett systemspråk.
Programbeskrivningsschemat för AIR 1.0 tillåter bara att en enda textnod anges för namnet (inte flera
text
-element). I AIR 1.1 (eller senare) kan du ange flera språk i
name
-elementet.
xml:lang
-attributet för varje text-element anger en språkkod enligt definitionen i
RFC4646
(http://www.ietf.org/rfc/rfc4646.txt).
AIR-programmets installationsprogram använder det namn som mest liknar språket i användargränssnittet i användarens operativsystem. Ta till exempel en installation där
name
-elementet i programbeskrivningsfilen innehåller ett värde för språkinställningen en (engelska). AIR-programmets installationsprogram använder namnet en om operativsystemet identifierar en (engelska) som språk i användargränssnittet. Det använder också namnet en om språket i användargränssnittet är en-US (amerikansk engelska). Om språket i användargränssnittet är en-US, och programbeskrivningsfilen definierar både namnen en-US och en-GB, använder AIR-programmets installationsprogram värdet en-US. Om programmet inte definierar något namn som överensstämmer med språken i användargränssnittet, använder AIR-programmets installationsprogram det första
name
-värdet som är definierat i programbeskrivningsfilen.
name
-elementet definierar bara den programtitel som används i AIR-programmets installationsprogram. AIR-programmets installationsprogram har stöd för flera olika språk: Traditionell kinesiska, förenklad kinesiska, tjeckiska, nederländska, engelska, franska, tyska, italienska, japanska, koreanska, polska, brasiliansk portugisiska, ryska, spanska, svenska och turkiska. AIR-programmets installationsprogram väljer visningsspråk (för annan text än programtitel och beskrivning) utifrån språket i användargränssnittet. Det här språkvalet är oberoende av inställningarna i programbeskrivningsfilen.
name
-elementet definierar
inte
de språkinställningar som är tillgängliga för det installerade programmet som körs. Mer information om utveckling av flerspråkiga program finns i
Lokalisera AIR-program
.
Exempel
I följande exempel definieras ett namn med en enda textnod:
<name>Test Application</name>
I följande exempel, som är giltigt i AIR 1.1 och senare, anges namnet på tre språk (engelska, franska och spanska) med <text>-elementnoder:
<name>
<text xml:lang="en">Hello AIR</text>
<text xml:lang="fr">Bonjour AIR</text>
<text xml:lang="es">Hola AIR</text>
</name>
name
Identifierar namnet på en filtyp.
Överordnat element:
fileType
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng som representerar namnet på filtypen.
Exempel
<name>adobe.VideoFile</name>
programMenuFolder
Anger var genvägar till programmet ska placeras på menyn Alla program i operativsystemet Windows eller på menyn Program i Linux. (Den här inställningen ignoreras för tillfället av andra operativsystem.)
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
Den sträng som används för värdet
programMenuFolder
kan innehålla alla Unicode-tecken (UTF-8), utom de som inte får användas som mappnamn i olika filsystem (en lista med undantag finns i avsnittet om
filename
-elementet). Använd
inte
ett snedstreck (/) som sista tecken i det här värdet.
Exempel
<programMenuFolder>Example Company/Sample Application</programMenuFolder>
publisherID
Identifierar utgivar-ID:t för uppdatering av ett AIR-program som ursprungligen skapats med AIR 1.5.2 eller en tidigare version.
Ange bara utgivar-ID när du skapar en programuppdatering. Värdet på elementet
publisherID
måste matcha det utgivar-ID som genererats av AIR för den tidigare versionen av programmet. För ett installerat program finns utgivar-ID:t i den mapp i vilken programmet installeras, i filen
META-INF/AIR/publisherid
.
Nya program som skapas med AIR 1.5.3 eller senare bör inte ange något utgivar-ID.
Mer information finns i
Om utgivaridentifierare i AIR
.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng med utgivar-ID.
Exempel
<publisherID>B146A943FBD637B68C334022D304CEA226D129B4.1</publisherID>
renderMode
Anger om GPU-acceleration ska användas när det stöds på den aktuella enheten.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett av följande värden:
-
auto
(standard) – för tillfället används CPU-läge som reservalternativ.
-
cpu
– maskinvaruacceleration används inte.
-
direct
– återgivningsdisposition inträffar i CPU; blittning används i GPU. Tillgängligt i AIR 3+.
Obs!
För att kunna anpassa GPU-accelerationen för Flash-innehållet med AIR för mobila plattformar, rekommenderar Adobe att du använder renderMode="direct" (dvs. Stage3D) i stället för renderMode="gpu". Adobe stöder och rekommenderar följande Stage3D-baserade ramverk officiellt: Starling (2D) och Away3D (3D). Mer information om Stage3D och Starling/Away3D finns på
http://gaming.adobe.com/getstarted/
.
-
gpu
– maskinvaruacceleration används om det är tillgängligt.
Viktigt!
Använd inte GPU-återgivningsläget för Flex-program.
Exempel
<renderMode>direct</renderMode>
requestedDisplayResolution
Anger om programmet ska använda standardupplösning eller hög upplösning på en enhet eller dator med högupplöst skärm. Om värdet anges som
standard
(standard) visas skärmen som en skärm med standardupplösning för programmet. Om värdet anges som
high
kan programmet adressera varje högupplöst pixel.
Om inställningen på en högupplöst 640 x 960 iPhone-skärm till exempel är
standard
är scenens helskärmsmått 320 x 480, och varje programpixel återges med fyra skärmpixlar. Om inställningen är
high
är scenens helskärmsmått 640 x 960.
På enheter med skärmar med standardupplösning matchar scenmåtten skärmens mått, oavsett vilken inställning som används.
Om elementet
requestedDisplayResolution
har kapslats i elementet
iPhone
gäller det iOS-enheter. I så fall kan attributet
excludeDevices
användas för att ange enheter för vilka inställningen inte ska användas.
Om elementet
requestedDisplayResolution
har kapslats i elementet
initialWindow
gäller det AIR-skrivbordsprogram på MacBook Pro-datorer med stöd för en högupplöst skärm. Det angivna värdet gäller alla systemspecifika fönster som används i programmet. Kapsling av elementet
requestedDisplayResolution
i elementet
initialWindow
stöds i AIR 3.6 och senare versioner.
Överordnat element:
iPhone
,
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Antingen
standard
(standardvärdet) eller
high
.
Attribut:
excludeDevices – en blankstegsavgränsad lista över iOS-modellnamn eller modellnamnsprefix. Detta gör det möjligt för utvecklare att låta vissa enheter använda hög upplösning medan andra använder standardupplösning. Det här attributet är bara tillgängligt på iOS (elementet
requestedDisplayResolution
kapslas i elementet
iPhone
). Attributet
excludeDevices
finns i AIR 3.6 och senare versioner.
För alla enheter vars modellnamn anges i det här attributet är värdet för
requestedDisplayResolution
motsatsen till det angivna värdet. Om värdet
requestedDisplayResolution
är
high
använder alltså de uteslutna enheterna (excludedDevices) standardupplösning. Om värdet
requestedDisplayResolution
är
standard
använder de uteslutna enheterna hög upplösning.
Värdena är iOS-enheternas modellnamn eller modellnamnsprefix. Värdet iPad3,1 avser till exempel just en 3:e generationens iPad med Wi-Fi (men inte en 3:e generationens iPad med GSM eller CDMA). Värdet iPad3 avser alla 3:e generationens iPad-enheter. En inofficiell lista över iOS-modellnamn finns på
iPhone wiki-sidan med modeller
.
Exempel
Skrivbord:
<initialWindow>
<requestedDisplayResolution>high</requestedDisplayResolution>
</initialWindow>
iOS:
<iPhone>
<requestedDisplayResolution excludeDevices="iPad3 iPad4">high</requestedDisplayResolution>
</iPhone>
resizable
Anger om det går att ändra storlek på fönstret.
Obs!
På operativsystem som Mac OS X, där fönstermaximering är en storleksändring, måste både maximizable och resizable anges till
false
för att förhindra att fönstret kan zoomas eller storleksändras.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
Innehåll
true
(standard) eller
false
Exempel
<resizable>false</resizable>
softKeyboardBehavior
Anger programmets standardbeteende när ett virtuellt tangentbord visas. Standardbeteendet är att panorera programmet uppåt. Miljön ser till att det textfält eller interaktiva objekt som har fokus finns kvar på skärmen. Använd alternativet
pan
om ditt program inte har egen logik för att hantera tangentbord.
Du kan också inaktivera det automatiska beteendet genom att ange elementet
softKeyboardBehavior
som
none
. I så fall skickar textfält och interaktiva objekt en SoftKeyboardEvent när skärmtangentbordet öppnas, men miljön varken panorerar eller ändrar storlek på programmet. Ditt program måste se till att textinmatningsområdet är synligt.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Antingen
none
eller
pan
. Standardvärdet är
pan
.
Exempel
<softKeyboardBehavior>none</softKeyboardBehavior>
supportedLanguages
Anger det språk som programmet har stöd för. Det här elementet används bara av iOS, låsta Mac-miljöer och Android-program. Elementet ignoreras av alla andra programtyper.
Om du inte anger det här elementet utförs som standard följande åtgärder baserat på programtyp vid paketering:
-
iOS – Alla språk som stöds av AIR-miljön listas i iOS App Store som språk som stöds för programmet.
-
Låst Mac-miljö – Program som paketeras med ett låst miljöpaket har ingen lokaliseringsinformation.
-
Android – Programpaketet har resurser för alla språk som stöds av AIR-miljön.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
En blankstegsavgränsad lista över språk som stöds. Giltiga språkvärden är ISO 639‑1-värden för de språk som stöds av AIR-miljön:
en
,
de
,
es
,
fr
,
it
,
ja
,
ko
,
pt
,
ru
,
cs
,
nl
,
pl
,
sv
,
tr
,
zh
,
da
,
nb
,
iw
.
Paketeraren genererar ett felmeddelande om värdet för
<supportedLanguages>
-elementet är tomt.
Obs!
Lokaliserade taggar (t.ex. name-taggen) ignorerar värdet på ett språk om du använder taggen
<supportedLanguages>
och den inte innehåller det språket. Om ett systemspecifikt tillägg har resurser för ett språk som inte anges av taggen
<supportedLangauges>
visas ett varningsmeddelande och resurserna ignoreras för det språket.
Exempel
<supportedLanguages>en ja fr es</supportedLanguages>
supportedProfiles
Identifierar de profiler som stöds i programmet.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
Följande värden kan inkluderas i
supportedProfiles
-elementet:
-
desktop
– Skrivbordsprofilen används för AIR-program som installeras på en stationär dator med hjälp av en AIR-fil. Dessa program har inte tillgång till klassen NativeProcess (som används för att kommunicera med systemspecifika program).
-
extendedDesktop
– Den utökade skrivbordsprofilen används för AIR-program som installeras på en stationär dator med hjälp av ett systemspecifikt installationsprogram. Dessa program har tillgång till klassen NativeProcess (som används för att kommunicera med systemspecifika program).
-
mobileDevice
– Mobilprofilen används för mobilprogram.
-
extendedMobileDevice
– Den utökande profilen för mobila enheter används inte för närvarande.
SupportedProfiles
-egenskapen är valfri. När du inte tar med detta element i programbeskrivningsfilen, kan programmet kompileras och distribueras för alla profiler.
Om du vill ange flera profiler ska du separera dem med ett blanktecken. I följande inställning visas exempelvis att programmet endast är tillgängligt för desktop-profiler och utökade profiler:
<supportedProfiles>desktop extendedDesktop</supportedProfiles>
Obs!
När du kör ett program med ADL och inte anger något värde för ADL-alternativet
-profile
används den första profilen i programbeskrivningen. (Om inga profiler anges i programbeskrivningen heller används skrivbordsprofilen.)
Exempel
<supportedProfiles>desktop mobileDevice</supportedProfiles>
systemChrome
Anger om det inledande programfönstret skapas med standardnamnlist, standardkanter och standardkontroller från operativsystemet.
Fönstrets systeminställningar kan inte ändras vid körning.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett av följande värden:
-
none
– Inga systemkontroller har angetts. Programmet (eller ett programramverk som Flex) hanterar visningen av fönsterkontroller.
-
standard
(standardvärdet) – Systemkontroller anges av operativsystemet.
Exempel
<systemChrome>standard</systemChrome>
text
Anger en lokaliserad sträng.
Attributet
xml:lang
för ett textelement anger en språkkod, enligt definitionen i
RFC4646
(http://www.ietf.org/rfc/rfc4646.txt).
AIR-programmets installationsprogram använder elementet
text
med det värde för
xml:lang
-attributet som mest liknar språket i användargränssnittet i användarens operativsystem.
Som exempel kan nämnas en installation där elementet
text
innehåller ett värde för språket en (engelska). AIR-programmets installationsprogram använder namnet en om operativsystemet identifierar en (engelska) som språk i användargränssnittet. Det använder också namnet en om språket i användargränssnittet är en-US (amerikansk engelska). Om språket i användargränssnittet är en-US, och programbeskrivningsfilen definierar både namnen en-US och en-GB, använder AIR-programmets installationsprogram värdet en-US.
Om programmet inte definierar något
text
-element som matchar språken i användargränssnittet, använder AIR-programmets installationsprogram det första
name
-värde som definierats i programbeskrivningsfilen.
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett
xml:lang
-attribut som anger ett språk och en sträng med lokaliserad text.
Exempel
<text xml:lang="fr">Bonjour AIR</text>
title
Anger det namn som visas i namnlisten i det inledande programfönstret.
Det visas bara ett namn om elementet
systemChrome
har angetts som
standard
.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng som innehåller fönsternamnet.
Exempel
<title>Example Window Title</title>
transparent
Anger om det inledande programfönstret alfablandas med skrivbordet.
Ett fönster med genomskinlighet aktiverat kan ritas långsammare och kräva mer minne. Inställningen för genomskinlighet kan inte ändras under körning.
Viktigt!
Du kan bara ange
transparent
som
true
om
systemChrome
är
none
.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
true
eller
false
(standard)
Exempel
<transparent>true</transparent>
version
Anger versionsinformation för programmet.
Versionssträngen är en programdefinierad beteckning. AIR tolkar inte versionssträngen på något sätt. Version ”3.0” antas därför inte vara mer aktuell än version ”2.0”. Exempel:
"1.0"
, "
.4"
, "
0.5
",
"4.9"
,
"1.3.4a"
.
I AIR 2.5 och senare versioner har elementet
version
ersatts av elementen
versionNumber
och
versionLabel
.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng som innehåller programmets version.
Exempel
<version>0.1 Alpha</version>
versionLabel
Anger en läslig versionssträng.
Värdet på versionsetiketten visas i installationsdialogrutor i stället för värdet på elementet
versionNumber
. Om
versionLabel
inte används används
versionNumber
för båda.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
En sträng som innehåller den allmänna versionstexten.
Exempel
<versionLabel>0.9 Beta</versionlabel>
versionNumber
Programmets versionsnummer.
Överordnat element:
application
Underordnade element:
inga
Innehåll
Versionsnumret kan innehålla en sekvens med upp till tre heltal som skiljs åt med punkter. Varje heltal måste vara ett tal från 0 till och med 999.
Exempel
<versionNumber>1.0.657</versionNumber>
<versionNumber>10</versionNumber>
<versionNumber>0.01</versionNumber>
visible
Anger om det inledande programfönstret är synligt så fort det skapas.
AIR-fönster, även det inledande fönstret, skapas som standard med en osynlig status. Du kan visa ett fönster genom att anropa metoden
activate()
för NativeWindow-objektet eller genom att ange egenskapen
visible
som
true
. Det kan vara bra att låta huvudfönstret vara dolt i början så att eventuella ändringar i fönstrets position och storlek samt layouten för dess innehåll inte visas.
Flex-komponenten
mx:WindowedApplication
visar och aktiverar fönstret automatiskt direkt innan
applicationComplete
-händelsen skickas, om inte
visible
-attributet är angett som
false
i MXML-definitionen.
I mobilprofilen på enheter, där stöd för fönster saknas, ignoreras inställningen för visible.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
true
eller
false
(standard)
Exempel
<visible>true</visible>
width
Den inledande bredden på programmets huvudfönster.
Om du inte anger någon bredd hämtas den från inställningarna i SWF-rotfilen eller, om det är ett HTML-baserat AIR-program, från operativsystemet.
Den största tillåtna bredden för ett fönster har ändrats från 2 048 pixlar till 4 096 pixlar i AIR 2.
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett positivt heltal med ett största tillåtet värde på 4 095.
Exempel
<width>1024</width>
x
Det inledande programfönstrets vågräta position.
Oftast är det bäst att låta operativsystemet avgöra fönstrets inledande position i stället för att ange ett fast värde.
Origo i skärmkoordinatsystemet (0,0) är det övre vänstra hörnet av skrivbordsskärmen (fastställs av operativsystemet).
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett heltalsvärde.
y
Det inledande programfönstrets lodräta position.
Oftast är det bäst att låta operativsystemet avgöra fönstrets inledande position i stället för att ange ett fast värde.
Origo i skärmkoordinatsystemet (0,0) är det övre vänstra hörnet av skrivbordsskärmen (fastställs av operativsystemet).
Överordnat element:
initialWindow
Underordnade element:
inga
Innehåll
Ett heltalsvärde.
|
|
|