Element i AIR-programbeskrivningsfilen

Följande lista med element beskriver vart och ett av de giltiga elementen i en AIR-programbeskrivningsfil.

allowBrowserInvocation

Används för att webbläsar-API:t för AIR ska kunna identifiera och starta programmet.

Om du anger att det här värdet ska vara true måste du ta hänsyn till säkerhetsaspekterna. Dessa beskrivs i Anropa ett AIR-program från webbläsaren (for ActionScript developers) och Invoking an AIR application from the browser (för HTML-utvecklare).

Du hittar mer information i Starta ett installerat AIR-program från webbläsaren .

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

true eller false (standard)

Exempel

<allowBrowserInvocation>true</allowBrowserInvocation>

android

Använd för att lägga till element i Androids manifestfil. AIR skapar filen AndroidManifest.xml för varje APK-paket. Du kan använda elementet android i AIR-programbeskrivningsfilen för att lägga till ytterligare element i den. Ignoreras på alla plattformar utom Android.

Överordnat element: application

Underordnade element:

Innehåll

Element som definierar de Android-specifika egenskaper som ska läggas till i Androids manifestfil för programmet.

Exempel

<android> 
    <manifestAdditions> 
        ... 
    </manifestAdditions> 
</android>

application

Rotelementet i en AIR-programbeskrivningsfil.

Överordnat element: inga

Underordnade element:

Attribut

minimumPatchLevel – Den lägsta korrigeringsnivå för AIR-miljön som krävs för det här programmet.

xmlns – Attributet för XML-namnutrymme anger den version av AIR-miljön som krävs för programmet.

Namnutrymmet ändras vid varje större versionsändring av AIR (men inte vid mindre korrigeringar). Den sista delen av namnutrymmet, till exempel ”3.0”, visar vilken version av miljön som krävs för programmet.

xmlns-värdena för de huvudsakliga AIR-versionerna är:

xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.0" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.1" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.5" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.5.2" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/1.5.3" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/2.0" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/2.5" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/2.6" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/2.7" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.0" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.1" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.2" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3,3" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.4" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.5" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.6" 
xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.7"

I SWF-baserade program avgör AIR-runtimeversionen som anges i programbeskrivningsfilen vilken den högsta tillåtna SWF-versionen är som kan läsas in som ursprungligt innehåll för programmet. Program som anger AIR 1.0 eller AIR 1.1 kan bara använda SWF9-filer (Flash Player 9) som ursprungligt innehåll. Detta gäller även när AIR 2 används. I program som avser AIR 1.5 (eller senare) kan antingen SWF9- eller SWF10-filer användas (Flash Player 10) som ursprungligt innehåll.

SWF-versionen avgör vilka versioner av AIR- och Flash Player-API:er som är tillgängliga. Om en SWF9-fil används som ursprungligt innehåll i ett AIR 1.5-program har det programmet bara tillgång till API:er för AIR 1.1 och Flash Player 9. Dessutom kommer ändringar av beteendet i befintliga API:er i AIR 2.0 eller Flash Player 10.1 inte att tillämpas. (Viktiga säkerhetsrelaterade ändringar i API:er är undantag från regeln och kommer att tillämpas retroaktivt i befintliga eller kommande korrigeringsuppdateringar av runtime-modulen.)

I HTML-baserade program avgör runtime-versionen som anges i programbeskrivningsfilen vilken version av AIR- och Flash Player-API:er som är tillgänglig för programmet. HTML-, CSS- och JavaScript-beteenden bestäms alltid av vilken version av Webkit som används i den installerade AIR-runtime-modulen, inte av programbeskrivningsfilen.

När ett AIR-program läser in SWF-innehåll avgör sättet som innehållet läses in på vilka versioner av API:er i AIR och Flash Player som är tillgängliga. Ibland bestäms den aktuella versionen av namnutrymmet för programbeskrivningen, ibland bestäms den av versionen av innehållet som läses in och ibland av versionen av det inlästa innehållet. Följande tabell visar hur API-versionen bestäms av inläsningsmetoden:

Hur innehållet läses in

Hur API-versionen bestäms

Ursprungligt innehåll, SWF-baserat program

SWF-version av den inlästa filen

Ursprungligt innehåll, HTML-baserat program

Namnutrymme för programbeskrivningsfilen

SWF inläst av SWF-innehåll

Version av innehållet som läser in

SWF-bibliotek inläst av HTML-innehåll med <script>-taggen

Namnutrymme för programbeskrivningsfilen

SWF inläst av HTML-innehåll med AIR- eller Flash Player-API:er (t. ex. flash.display.Loader)

Namnutrymme för programbeskrivningsfilen

SWF inläst av HTML-innehåll med taggarna <object> eller <embed> (eller motsvarande JavaScript-API:er)

SWF-version för den inlästa filen

När du läser in en SWF-fil som har en annan version än innehållet som läser in, kan du stöta på två problem:

  • Läsa in en nyare SWF-version med en äldre SWF-version – Referenser till API:er tillagda i senare versioner av AIR och Flash Player i det inlästa innehållet kommer inte att lösas.

  • Läsa in en äldre SWF-version med en nyare SWF-version – API:er ändrade i de nyare versionerna av AIR och Flash Player kan uppträda på ett sätt som inte är kompatibelt med det inlästa innehållet.

Innehåll

Elementet application innehåller underordnade element, som definierar egenskaperna för ett AIR-program.

Exempel

<?xml version="1.0" encoding="utf-8" ?> 
<application xmlns="http://ns.adobe.com/air/application/3.0"> 
    <id>HelloWorld</id> 
    <version>2.0</version> 
    <filename>Hello World</filename> 
    <name>Example Co. AIR Hello World</name> 
     <description> 
        <text xml:lang="en">This is an example.</text> 
        <text xml:lang="fr">C'est un exemple.</text> 
        <text xml:lang="es">Esto es un ejemplo.</text> 
    </description> 
    <copyright>Copyright (c) 2010 Example Co.</copyright> 
    <initialWindow> 
        <title>Hello World</title> 
        <content> 
            HelloWorld.swf 
        </content> 
        <systemChrome>none</systemChrome> 
        <transparent>true</transparent> 
        <visible>true</visible> 
        <minSize>320 240</minSize> 
    </initialWindow>  
    <installFolder>Example Co/Hello World</installFolder> 
    <programMenuFolder>Example Co</programMenuFolder> 
    <icon> 
        <image16x16>icons/smallIcon.png</image16x16> 
        <image32x32>icons/mediumIcon.png</image32x32> 
        <image48x48>icons/bigIcon.png</image48x48> 
        <image128x128>icons/biggestIcon.png</image128x128>  
    </icon> 
    <customUpdateUI>true</customUpdateUI> 
    <allowBrowserInvocation>false</allowBrowserInvocation> 
    <fileTypes> 
        <fileType> 
            <name>adobe.VideoFile</name> 
            <extension>avf</extension> 
            <description>Adobe Video File</description> 
            <contentType>application/vnd.adobe.video-file</contentType> 
            <icon> 
                <image16x16>icons/avfIcon_16.png</image16x16> 
                <image32x32>icons/avfIcon_32.png</image32x32> 
                <image48x48>icons/avfIcon_48.png</image48x48> 
                <image128x128>icons/avfIcon_128.png</image128x128> 
            </icon> 
        </fileType> 
    </fileTypes> 
</application>

aspectRatio

Anger programmets proportioner.

Om det inte anges öppnas programmet med enhetens ”naturliga” proportioner och orientering. Den naturliga orienteringen varierar från enhet till enhet. Vanligtvis är orienteringen stående på enheter med små skärmar, som telefoner. På vissa enheter, som iPad-plattor, öppnas programmet i den aktuella orienteringen. I AIR 3.3 och senare gäller detta för hela programmet, inte bara den första visningen.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

portrait, landscape eller any

Exempel

<aspectRatio>landscape</aspectRatio>

autoOrients

Anger om programmet innehållets automatiskt ska orienteras om när enhetens fysiska orientering ändras. Mer information finns i Scenorientering .

Om du använder automatisk orientering kan det vara en god idé att ange egenskaperna align och scaleMode för scenen enligt följande:

stage.align = StageAlign.TOP_LEFT; 
stage.scaleMode = StageScaleMode.NO_SCALE;

Med de här inställningarna kan programmet roteras runt det övre, vänstra hörnet, vilket hindrar programinnehållet från att skalas automatiskt. Andra skalningslägen anpassar visserligen innehållet så att det passar dimensionerna på den roterade scenen, men de klipper även av, förvränger eller krymper innehållet avsevärt. Du får nästan alltid bättre resultat om du ritar om innehållet eller layouten själv.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

true eller false (standard)

Exempel

<autoOrients>true</autoOrients>

colorDepth

Anger om 16-bitars eller 32-bitars färg ska användas.

Om du använder 16-bitars färg kan återgivningsprestandan förbättras, men på bekostnad av färgåtergivningen. Före AIR 3 används alltid 16-bitars färg för Android. I AIR 3 används 32-bitars färg som standard.

Obs! Om klassen StageVideo används i programmet måste du använda 32-bitars färg.

Överordnat element: android

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett av följande värden:

  • 16 bitar

  • 32 bitar

Exempel

<android> 
    <colorDepth>16bit</colorDepth> 
    <manifestAdditions>...</manifestAdditions> 
</android>

containsVideo

Anger om programmet ska innehålla videoinnehåll eller inte.

Överordnat element: android

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett av följande värden:

  • true

  • false

Exempel

<android> 
    <containsVideo>true</containsVideo> 
    <manifestAdditions>...</manifestAdditions> 
</android>

content

Värdet som anges för content -elementet är URL:en för programmets huvudinnehållsfil. Det kan vara en SWF-fil eller en HTML-fil. URL:en är angiven i förhållande till roten för programmets installationsmapp. (Om ett AIR-program med ADL körs är URL:en relativ till den mapp som innehåller programbeskrivningsfilen. Du kan använda root-dir -parametern i ADL för att ange en annan rotkatalog.)

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

En URL som anges i förhållande till programkatalogen. Eftersom värdet för content-elementet behandlas som en URL måste tecknen i innehållsfilens namn vara URL-kodade enligt reglerna i RFC 1738 . Blanksteg måste till exempel vara kodade som %20 .

Exempel

<content>TravelPlanner.swf</content>

contentType

contentType krävs från och med AIR 1.5 (det var valfritt i AIR 1.0 och 1.1). Med hjälp av den här egenskapen kan vissa operativsystem hitta det bästa programmet för att öppna en viss fil. Värdet ska vara MIME-typen för filinnehållet. Lägg märke till att värdet ignoreras på Linux om filtypen redan är registrerad och har en tilldelad MIME-typ.

Överordnat element: fileType

Underordnade element: inga

Innehåll

MIME-typ och undertyp. Läs RFC2045 om du vill ha mer information om MIME-typer.

Exempel

<contentType>text/plain</contentType>

copyright

Copyrightinformationen för AIR-programmet. I Mac OS visas upphovsrättstexten i det installerade programmets Om-dialogruta. I Mac OS används också upphovsrättsinformationen i fältet NSHumanReadableCopyright i programmets Info.plist-fil.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng som innehåller copyrightinformationen för programmet.

Exempel

<copyright>© 2010, Examples, Inc.All rights reserved.</copyright>

customUpdateUI

Anger om ett program tillhandahåller egna dialogrutor för uppdatering. Om värdet är false visas standarddialogrutor för uppdatering i AIR. Det är bara program som distribueras som AIR-filer som kan använda det inbyggda uppdateringssystemet i AIR.

Om den installerade programversionen har customUpdateUI -elementet angivet som true och användaren sedan dubbelklickar på AIR-filen för en ny version eller installerar en uppdatering av programmet med hjälp av den sömlösa installationsfunktionen, öppnas i runtime-modulen den installerade programversionen. I runtime-modulen öppnas inte standardinstallationsprogrammet för AIR. Programlogiken kan sedan avgöra hur uppdateringsåtgärden ska fortsätta. (Program-ID och utgivar-ID i AIR-filen måste överensstämma med dem som finns i det installerade programmet för att en uppgradering ska genomföras.)

Obs! customUpdateUI -mekanismen används bara om programmet redan är installerat och användaren dubbelklickar på den AIR-installationsfil som innehåller en uppdatering eller installerar en uppdatering av programmet med hjälp av den sömlösa installationsfunktionen. Du kan hämta och starta en uppdatering via din egen programlogik. Du måste visa det anpassade användargränssnittet oavsett om customUpdateUI är true eller inte.

Mer information finns i Uppdatera AIR-program .

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

true eller false (standard)

Exempel

<customUpdateUI>true</customUpdateUI>

depthAndStencil

Anger att programmet kräver att djup- eller stencilbuffert ska användas. Dessa buffertar används oftast när du arbetar med 3D-innehåll. Som standard är värdet på det här elementet false för att inaktivera djup- och stencilbuffertar. Det här elementet krävs eftersom buffertarna måste tilldelas vid programstarten, innan något innehåll läses in.

Inställningen för det här elementet måste matcha det värde som skickas för argumentet enableDepthAndStencil till metoden Context3D.configureBackBuffer() . Om värdena inte matchar genereras ett fel i AIR.

Det här elementet används bara när renderMode = direct . Om renderMode inte är lika med direct genereras felet 118 i ADT:

<depthAndStencil> element unexpected for render mode cpu.  It requires "direct" render mode.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

true eller false (standard)

Exempel

<depthAndStencil>true</depthAndStencil>

description

En beskrivning av programmet, som visas i AIR-programmets installationsprogram.

Om du anger en enda textnod (inte flera textelement) använder AIR-programmets installationsprogram den här beskrivningen, oavsett systemspråk. Annars använder AIR-programmets installationsprogram den beskrivning som mest liknar språket i användargränssnittet i användarens operativsystem. Ta till exempel en installation där description -elementet i programbeskrivningsfilen innehåller ett värde för språkinställningen en (engelska). AIR-programmets installationsprogram använder beskrivningen en om användarens system identifierar en (engelska) som språk i användargränssnittet. Beskrivningen en används också om språket i användargränssnittet är en-US (amerikansk engelska). Om språket i användargränssnittet är en-US, och programbeskrivningsfilen definierar både namnen en-US och en-GB, använder AIR-programmets installationsprogram värdet en-US. Om programmet inte definierar någon beskrivning som matchar språket i användargränssnittet, använder AIR-programmets installationsprogram det första description -värde som definieras i programbeskrivningsfilen.

Mer information om utveckling av flerspråkiga program finns i Lokalisera AIR-program .

Överordnat element: application

Underordnade element: text

Innehåll

Programbeskrivningsschemat för AIR 1.0 tillåter bara att en enda textnod anges för namnet (inte flera text -element).

I AIR 1.1 (eller senare) kan du ange flera språk i description -elementet. xml:lang -attributet för varje text-element anger en språkkod enligt definitionen i RFC4646 (http://www.ietf.org/rfc/rfc4646.txt).

Exempel

Beskrivning med enkel textnod:

<description>This is a sample AIR application.</description> 

Beskrivning med lokaliserade textelement för engelska, franska och spanska (giltigt i AIR 1.1 och senare):

<description> 
    <text xml:lang="en">This is an example.</text> 
    <text xml:lang="fr">C'est un exemple.</text> 
    <text xml:lang="es">Esto es un ejemplo.</text> 
</description> 

description

Filtypsbeskrivningen visas för användaren i operativsystemet. Det går inte att lokalisera filtypsbeskrivningen.

Se även: description som underordnat element till elementet application

Överordnat element: fileType

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng som beskriver filens innehåll.

Exempel

<description>PNG image</description>

embedFonts

Gör att du kan använda egna teckensnitt i StageText i AIR-programmet. Det här elementet är valfritt.

Överordnat element: application

Underordnade element: teckensnitt

Innehåll

Elementet embedFonts kan innehålla valfritt antal teckensnittselement.

Exempel

<embedFonts> 
   <font> 
      <fontPath>ttf/space age.ttf</fontPath>
      <fontName>space age</fontName> 
   </font>
   <font> 
      <fontPath>ttf/xminus.ttf</fontPath>
      <fontName>xminus</fontName> 
   </font>
</embedFonts>

Entitlements

I iOS används egenskaper som kallas "entitlements" för att ge programmet åtkomst till ytterligare resurser och funktioner. Använd elementet Entitlements för att ange denna information i ett mobilt iOS-program.

Överordnat element: iPhone

Underordnade element: iOS-elementen Entitlements.plist

Innehåll

Innehåller underordnade element som anger nyckelvärdepar som används som inställningar för Entitlements.plist för programmet. Innehåll i Entitlements-elementet bör omslutas av ett CDATA-block. Mer information finns i Entitlement Key Reference i iOS Developer Library.

Exempel

<iphone> 
... 
   <Entitlements> 
      <![CDATA[ 
         <key>aps-environment</key> 
         <string>development</string> 
      ]]> 
   </Entitlements> 
</iphone>

extension

Tilläggssträngen för en filtyp.

Överordnat element: fileType

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng som identifierar filnamnstillägget (utan punkten, ”.”).

Exempel

<extension>png</extension>

extensionID

Anger ID:t för ett ActionScript-tillägg som används av programmet. ID:t definieras i tilläggsbeskrivningsfilen.

Överordnat element: extensions

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng som identifierar ActionScript-tilläggets ID.

Exempel

<extensionID>com.example.extendedFeature</extensionID>

extensions

Identifierar de ActionScript-tillägg som används av ett program.

Överordnat element: application

Underordnade element: extensionID

Innehåll

Underordnade extensionID -element som innehåller ID:n för ActionScript-tillägg från tilläggsbeskrivningsfilen.

Exempel

<extensions> 
    <extensionID>extension.first</extensionID> 
    <extensionID>extension.next</extensionID> 
    <extensionID>extension.last</extensionID> 
</extensions>

externalSwfs

Anger namnet på en textfil som innehåller en lista med SWF-filer som ska konfigureras med ADT för fjärrvärdskap. Du kan minimera storleken på den första programnedladdningen genom att förpacka en delmängd av SWF-filerna som används i programmet och läsa in de återstående (resursexklusiva) externa SWF-filerna i miljön med metoden Loader.load () . Om du vill använda den här funktionen måste du förpacka programmet så att ADT flyttar all ActionScript ByteCode (ABC) från de externt inlästa SWF-filerna till huvudprogrammet för SWF och lämnar en SWF-fil som endast innehåller resurser. Detta görs för att anpassa till regelverket för Apple Store som förbjuder att kod laddas ned sedan programmet har installerats.

Mer information finns i Minimera nedladdningstorleken genom att läsa in externa, resursexklusiva SWF-filer .

Överordnat element: iPhone , initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Namnet på en textfil som innehåller en radavgränsad lista med SWF-filer som anpassas för fjärrvärdskap.

Attribut:

Ingen.

Exempel

iOS:

<iPhone> 
    <externalSwfs>FileContainingListofSWFs.txt</externalSwfs> 
</iPhone>

filename

Den sträng som används som filnamn för programmet (utan filtillägg) när programmet installeras. Programfilen startar AIR-programmet i körmiljön. Om inget name -värde har angetts används filename även som namn för installationsmappen.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

filename -egenskapen kan innehålla alla Unicode-tecken (UTF-8) utom följande (eftersom de inte får användas som filnamn i olika filsystem):

Tecken

Hexadecimal kod

olika

0x00 – x1F

*

x2A

"

x22

:

x3A

>

x3C

<

x3E

?

x3F

\

x5C

|

x7C

filename -värdet får inte sluta med en punkt.

Exempel

<filename>MyApplication</filename>

fileType

Beskriver en enda filtyp som programmet kan registreras för.

Överordnat element: fileTypes

Underordnade element:

Innehåll

Element som beskriver en filtyp.

Exempel

<fileType> 
    <name>foo.example</name> 
    <extension>foo</extension> 
    <description>Example file type</description> 
    <contentType>text/plain</contentType> 
    <icon> 
        <image16x16>icons/fooIcon16.png</image16x16> 
        <image48x48>icons/fooIcon48.png</imge48x48> 
    <icon> 
</fileType>

fileTypes

Med elementet fileTypes kan du deklarera de filtyper som ett AIR-program kan associeras med.

När ett AIR-program installeras registreras alla deklarerade filtyper med operativsystemet. Om filtyperna inte redan är associerade med ett annat program associeras de med AIR-programmet. Om du vill åsidosätta en befintlig association mellan en filtyp och ett annat program använder du metoden NativeApplication.setAsDefaultApplication() vid körningen (helst med användarens tillåtelse).

Obs! Körningsmetoderna kan bara hantera associationer för de filtyper som är deklarerade i programbeskrivningen.

Elementet fileTypes är valfritt.

Överordnat element: application

Underordnade element: fileType

Innehåll

Elementet fileTypes kan innehålla valfritt antal fileType -element.

Exempel

<fileTypes> 
    <fileType> 
        <name>adobe.VideoFile</name> 
        <extension>avf</extension> 
        <description>Adobe Video File</description> 
        <contentType>application/vnd.adobe.video-file</contentType> 
        <icon> 
            <image16x16>icons/AIRApp_16.png</image16x16>       
            <image32x32>icons/AIRApp_32.png</image32x32>       
            <image48x48>icons/AIRApp_48.png</image48x48>      
            <image128x128>icons/AIRApp_128.png</image128x128> 
        </icon> 
    </fileType> 
</fileTypes>

teckensnitt

Beskriver ett anpassat teckensnitt som kan användas i AIR-programmet.

Överordnat element: embedFonts

Underordnade element: fontName , fontPath

Innehåll

Element som anger det anpassade teckensnittsnamnet och dess sökväg.

Exempel

<font> 
   <fontPath>ttf/space age.ttf</fontPath>
   <fontName>space age</fontName> 
</font>

fontName

Anger namnet på det anpassade teckensnittet.

Överordnat element: teckensnitt

Underordnade element: inga

Innehåll

Namnet på det anpassade teckensnittet som ska anges i StageText.fontFamily

Exempel

<fontName>space age</fontName> 

fontPath

Anger platsen för den anpassade teckensnittsfilen.

Överordnat element: teckensnitt

Underordnade element: inga

Innehåll

Sökvägen till den anpassade teckensnittsfilen (med avseende på källan).

Exempel

<fontPath>ttf/space age.ttf</fontPath> 

forceCPURenderModeForDevices

Framtvinga CPU-återgivningläge för en angiven uppsättning enheter. Den här funktionen gör att du effektivt kan välja GPU-återgivningsläget för de återstående iOS-enheterna.

Du lägger till denna tagg som underordnad till iPhone -taggen och skapar en blankstegsavgränsad lista över enhetsmodellnamnen. Giltiga enhetsmodellnamn innehåller följande:

iPad1,1

iPhone1,1

iPod1,1

iPad2,1

iPhone1,2

iPod2,1

iPad2,2

iPhone2,1

iPod3,3

iPad2,3

iPhone3.1

iPod4,1

iPad2,4

iPhone3,2

iPod5,1

iPad2,5

iPhone4,1

iPad3,1

iPhone5,1

iPad3,2

iPad3,3

iPad3,4

Överordnat element: iPhone , initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Blankstegsavgränsad lista över enhetsmodellnamnen.

Attribut:

Ingen.

Exempel

iOS:

... 
<renderMode>GPU</renderMode> 
... 
<iPhone> 
... 
   <forceCPURenderModeForDevices>iPad1,1 iPhone1,1 iPhone1,2 iPod1,1 
   </forceCPURenderModeForDevices> 
</iPhone>

fullScreen

Anger om programmet startas i helskärmsläge.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

true eller false (standard)

Exempel

<fullscreen>true</fullscreen>

height

Den inledande höjden på programmets huvudfönster.

Om du inte anger någon höjd hämtas den från inställningarna i SWF-rotfilen eller, om det är ett HTML-baserat AIR-program, från operativsystemet.

Den största tillåtna höjden för ett fönster har ändrats från 2 048 pixlar till 4 096 pixlar i AIR 2.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett positivt heltal med ett största tillåtet värde på 4 095.

Exempel

<height>4095</height>

icon

icon -egenskapen anger en eller flera ikonfiler som ska användas för programmet. Du väljer själv om du vill inkludera ikoner. Om du inte anger någon icon -egenskap visar operativsystemet en standardikon.

Den angivna sökvägen är relativ till programmets rotkatalog. Ikonfilerna måste vara i PNG-format. Du kan ange följande ikonstorlekar:

Om det finns ett element för en viss storlek måste bilden i filen ha exakt den storleken som är angiven. Om inte alla storlekar är angivna anpassar operativsystemet bilden till den närmaste storleken så att den passar ikonens användning.

Obs! De angivna ikonerna läggs inte automatiskt till i AIR-paketet. Ikonfilerna måste inkluderas på de motsvarande relativa platserna när programmet paketeras.

För att få bästa resultat bör du ha en bild för varje tillgänglig storlek. Se dessutom till att ikonerna ser bra ut både i 16- och 32-bitars färglägen.

Överordnat element: application

Underordnade element: imageNxN

Innehåll

Ett imageNxN-element för varje önskad ikonstorlek.

Exempel

<icon> 
    <image16x16>icons/smallIcon.png</image16x16> 
    <image32x32>icons/mediumIcon.png</image32x32> 
    <image48x48>icons/bigIcon.png</image48x48> 
    <image128x128>icons/biggestIcon.png</image128x128>  
</icon>

id

En identifieringssträng för programmet, som kallas program-ID. Ofta används en identifierare med omvänd DNS-notation, men det är inget krav.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

ID-värdet är begränsat till följande tecken:

  • 0–9

  • a–z

  • A–Z

  • . (punkt)

  • - (bindestreck)

Värdet måste innehålla 1 till 212 tecken. Det här elementet är obligatoriskt.

Exempel

<id>org.example.application</id>

imageNxN

Anger sökvägen till en ikon i förhållande till programkatalogen.

Följande ikonbilder kan användas, som alla anger olika ikonstorlekar:

  • image16x16

  • image29x29 (AIR 2+)

  • image32x32

  • image36x36 (AIR 2.5+)

  • image48x48

  • image50x50 (AIR 3.4+)

  • image57x57 (AIR 2+)

  • image58x58 (AIR 3.4+)

  • image72x72 (AIR 2+)

  • image100x100 (AIR 3.4+)

  • image114x114 (AIR 2.6+)

  • image128x128

  • image144x144 (AIR 3.4+)

  • image512x512 (AIR 2+)

  • image1024x1024 (AIR 3.4+)

Ikonen måste vara en PNG-bild som har exakt den storlek som bildelementet anger. Ikonfilerna måste ingå i programpaketet. Ikoner som programbeskrivningsfilen hänvisar till inkluderas inte automatiskt.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

Sökvägen till ikonen kan innehålla alla Unicode-tecken (UTF-8) utom följande (eftersom de inte får användas som filnamn i olika filsystem):

Tecken

Hexadecimal kod

olika

0x00 – x1F

*

x2A

"

x22

:

x3A

>

x3C

<

x3E

?

x3F

\

x5C

|

x7C

Exempel

<image32x32>icons/icon32.png</image32x32>

InfoAdditions

Används för att ange ytterligare egenskaper för ett iOS-program.

Överordnat element: iPhone

Underordnade element: iOS-elementen Info.plist

Innehåll

Innehåller underordnade element som anger nyckelvärdepar som används som inställningar för Info.plist för programmet. Innehåll i InfoAdditions-elementet bör omslutas av ett CDATA-block.

Läs Information Property List Key Reference i Apples iPhone Reference Library om du vill ha mer information om nyckelvärdepar och hur du uttrycker dem i XML.

Exempel

<InfoAdditions> 
    <![CDATA[ 
        <key>UIStatusBarStyle</key> 
        <string>UIStatusBarStyleBlackOpaque</string> 
        <key>UIRequiresPersistentWiFi</key> 
        <string>NO</string> 
    ]]> 
</InfoAdditions>

initialWindow

Definierar den huvudsakliga innehållsfilen och det inledande programutseendet.

Överordnat element: application

Underordnade element: Alla nedanstående element kan visas som underordnade element för initialWindow-elementet. Vissa element kan dock ignoreras beroende på om AIR har stöd för fönster på plattformen:

Element

Skrivbord

Mobil

aspectRatio

ignoreras

används

autoOrients

ignoreras

används

content

används

används

depthAndStencil

används

används

fullScreen

ignoreras

används

height

används

ignoreras

maximizable

används

ignoreras

maxSize

används

ignoreras

minimizable

används

ignoreras

minSize

används

ignoreras

renderMode

används (AIR 3.0 och senare)

används

requestedDisplayResolution

används (AIR 3.6 och senare)

ignoreras

resizable

används

ignoreras

softKeyboardBehavior

ignoreras

används

systemChrome

används

ignoreras

title

används

ignoreras

transparent

används

ignoreras

visible

används

ignoreras

width

används

ignoreras

x

används

ignoreras

y

används

ignoreras

Innehåll

Underordnade element som definierar programutseende och -beteende.

Exempel

<initialWindow> 
    <title>Hello World</title> 
    <content> 
        HelloWorld.swf 
    </content> 
    <depthAndStencil>true</depthAndStencil> 
    <systemChrome>none</systemChrome> 
    <transparent>true</transparent> 
    <visible>true</visible> 
    <maxSize>1024 800</maxSize> 
    <minSize>320 240</minSize> 
    <maximizable>false</maximizable> 
    <minimizable>false</minimizable> 
    <resizable>true</resizable> 
    <x>20</x> 
    <y>20</y> 
    <height>600</height> 
    <width>800</width> 
    <aspectRatio>landscape</aspectRatio> 
    <autoOrients>true</autoOrients> 
    <fullScreen>false</fullScreen> 
    <renderMode>direct</renderMode> 
</initialWindow>

installFolder

Identifierar underkatalogen till standardinstallationskatalogen.

I Windows är standardinstallationens underkatalog mappen Program (Program Files). På Mac OS är det katalogen /Applications. I Linux är det /opt/. Om installFolder -egenskapen exempelvis har värdet "Acme" och programmets namn är "ExampleApp" installeras programmet i C:\Program Files\Acme\ExampleApp i Windows, i /Applications/Acme/Example.app i MacOS och i /opt/Acme/ExampleApp i Linux.

installFolder -egenskapen är valfri. Om du inte anger någon installFolder -egenskap installeras programmet i en underkatalog i standardinstallationskatalogen utifrån name -egenskapen.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

Egenskapen installFolder kan innehålla alla Unicode-tecken (UTF-8), utom de som inte får användas som mappnamn i olika filsystem (en lista med undantag finns i avsnittet om filename -egenskapen).

Använd ett snedstreck (/) som katalogavgränsare om du vill ange en inbäddad underkatalog.

Exempel

<installFolder>utilities/toolA</installFolder>

iPhone

Definierar iOS-specifika programegenskaper.

Överordnat element: application

manifest

Anger information som ska läggas till i Androids manifestfil för programmet.

Överordnat element: manifestAdditions

Underordnade element: Definieras av Android SDK.

Innehåll

Elementet manifest är inte, rent tekniskt, en del av AIR-programbeskrivningsschemat. Det är roten i Androids XML-manifestfil. Allt innehåll som du placerar i elementet manifest måste följa schemat för AndroidManifest.xml. När du genererar en APK-fil med AIR-verktygen kopieras informationen i manifest-elementet till motsvarande del av programmets genererade AndroidManifest.xml.

Om du anger Android-manifestvärden som bara är tillgängliga i en SDK-version som är senare än den som stöds direkt av AIR, måste du ange -platformSDK -flaggan som ADT när du paketerar programmet. Ange flaggan till filsystemsökvägen till en version av Android SDK som har stöd för de värden du lägger till.

Själva manifest-elementet måste omges av ett CDATA-block inuti AIR-programbeskrivningen.

Exempel

<![CDATA[      
    <manifest android:sharedUserID="1001"> 
        <uses-permission android:name="android.permission.CAMERA"/> 
        <uses-feature android:required="false" android:name="android.hardware.camera"/> 
        <application     android:allowClearUserData="true" 
                    android:enabled="true" 
                    android:persistent="true"/> 
    </manifest> 
]]>

manifestAdditions

Anger information som ska läggas till i Androids manifestfil.

Alla Android-program har en manifestfil, som definierar grundläggande programegenskaper. Androids manifestfil liknar begreppsmässigt AIR-programbeskrivningen. Ett AIR for Android-program har både en programbeskrivning och en automatiskt genererad manifestfil för Android. När ett AIR for Android-program paketeras läggs informationen i det här manifestAdditions -elementet till i motsvarande delar av Androids manifestfil.

Överordnat element: android

Underordnade element: manifest

Innehåll

Information i manifestAdditions -elementet läggs till i Androids XML-manifestfil.

AIR anger flera manifest-poster i den genererade manifestfilen för Android för att garantera att programmet och körningsfunktionerna fungerar korrekt. Du kan inte åsidosätta följande inställningar:

Du kan inte ange följande attribut för manifest-elementet:

  • package

  • android:versionCode

  • android:versionName

Du kan inte ange följande attribut för det huvudsakliga activity-elementet:

  • android:label

  • android:icon

Du kan inte ange följande attribut för application-elementet:

  • android:theme

  • android:name

  • android:label

  • android:windowSoftInputMode

  • android:configChanges

  • android:screenOrientation

  • android:launchMode

Exempel

<manifestAdditions> 
    <![CDATA[      
        <manifest android:installLocation="preferExternal"> 
            <uses-permission android:name="android.permission.INTERNET"/> 
            <application     android:allowClearUserData="true" 
                        android:enabled="true" 
                        android:persistent="true"/> 
        </manifest> 
    ]]> 
</manifestAdditions>

maximizable

Anger om fönstret kan maximeras.

Obs! På operativsystem som Mac OS X, där fönstermaximering är en storleksändring, måste både maximizable och resizable anges till false för att förhindra att fönstret kan zoomas eller storleksändras.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

true (standard) eller false

Exempel

<maximizable>false</maximizable>

maxSize

Fönstrets största tillåtna storlekar. Om du inte anger någon maximal storlek fastställs den av operativsystemet.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Två heltal som representerar den största bredden och höjden, åtskilda med mellanslag.

Obs! Den maximala fönsterstorlek som stöds i AIR har ökat från 2 048 x 2 048 pixlar till 4 096 x 4 096 pixlar i AIR 2. (Eftersom skärmkoordinaterna är nollbaserade är det största värde du kan använda för bredd eller höjd 4 095.)

Exempel

<maxSize>1024 360</maxSize>

minimizable

Anger om fönstret kan minimeras.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

true (standard) eller false

Exempel

<minimizable>false</minimizable>

minSize

Anger den minsta tillåtna storleken för fönstret.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Två heltal som representerar den minsta bredden och höjden, åtskilda med mellanslag. Tänk på att den minsta storlek som tillåts av operativsystemet har högre prioritet än det värde som anges i programbeskrivningen.

Exempel

<minSize>120 60</minSize>

name

Det programnamn som visas i AIR-programmets installationsprogram.

Om inget name -element har angetts visar AIR-programmets installationsprogram filename som programnamn.

Överordnat element: application

Underordnade element: text

Innehåll

Om du anger en enda textnod (i stället för flera <text> -element) använder AIR-programmets installationsprogram det här namnet, oavsett systemspråk.

Programbeskrivningsschemat för AIR 1.0 tillåter bara att en enda textnod anges för namnet (inte flera text -element). I AIR 1.1 (eller senare) kan du ange flera språk i name -elementet.

xml:lang -attributet för varje text-element anger en språkkod enligt definitionen i RFC4646 (http://www.ietf.org/rfc/rfc4646.txt).

AIR-programmets installationsprogram använder det namn som mest liknar språket i användargränssnittet i användarens operativsystem. Ta till exempel en installation där name -elementet i programbeskrivningsfilen innehåller ett värde för språkinställningen en (engelska). AIR-programmets installationsprogram använder namnet en om operativsystemet identifierar en (engelska) som språk i användargränssnittet. Det använder också namnet en om språket i användargränssnittet är en-US (amerikansk engelska). Om språket i användargränssnittet är en-US, och programbeskrivningsfilen definierar både namnen en-US och en-GB, använder AIR-programmets installationsprogram värdet en-US. Om programmet inte definierar något namn som överensstämmer med språken i användargränssnittet, använder AIR-programmets installationsprogram det första name -värdet som är definierat i programbeskrivningsfilen.

name -elementet definierar bara den programtitel som används i AIR-programmets installationsprogram. AIR-programmets installationsprogram har stöd för flera olika språk: Traditionell kinesiska, förenklad kinesiska, tjeckiska, nederländska, engelska, franska, tyska, italienska, japanska, koreanska, polska, brasiliansk portugisiska, ryska, spanska, svenska och turkiska. AIR-programmets installationsprogram väljer visningsspråk (för annan text än programtitel och beskrivning) utifrån språket i användargränssnittet. Det här språkvalet är oberoende av inställningarna i programbeskrivningsfilen.

name -elementet definierar inte de språkinställningar som är tillgängliga för det installerade programmet som körs. Mer information om utveckling av flerspråkiga program finns i Lokalisera AIR-program .

Exempel

I följande exempel definieras ett namn med en enda textnod:

<name>Test Application</name> 

I följande exempel, som är giltigt i AIR 1.1 och senare, anges namnet på tre språk (engelska, franska och spanska) med <text>-elementnoder:

<name> 
    <text xml:lang="en">Hello AIR</text> 
    <text xml:lang="fr">Bonjour AIR</text> 
    <text xml:lang="es">Hola AIR</text> 
</name> 

name

Identifierar namnet på en filtyp.

Överordnat element: fileType

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng som representerar namnet på filtypen.

Exempel

<name>adobe.VideoFile</name>

programMenuFolder

Anger var genvägar till programmet ska placeras på menyn Alla program i operativsystemet Windows eller på menyn Program i Linux. (Den här inställningen ignoreras för tillfället av andra operativsystem.)

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

Den sträng som används för värdet programMenuFolder kan innehålla alla Unicode-tecken (UTF-8), utom de som inte får användas som mappnamn i olika filsystem (en lista med undantag finns i avsnittet om filename -elementet). Använd inte ett snedstreck (/) som sista tecken i det här värdet.

Exempel

<programMenuFolder>Example Company/Sample Application</programMenuFolder>

publisherID

Identifierar utgivar-ID:t för uppdatering av ett AIR-program som ursprungligen skapats med AIR 1.5.2 eller en tidigare version.

Ange bara utgivar-ID när du skapar en programuppdatering. Värdet på elementet publisherID måste matcha det utgivar-ID som genererats av AIR för den tidigare versionen av programmet. För ett installerat program finns utgivar-ID:t i den mapp i vilken programmet installeras, i filen META-INF/AIR/publisherid .

Nya program som skapas med AIR 1.5.3 eller senare bör inte ange något utgivar-ID.

Mer information finns i Om utgivaridentifierare i AIR .

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng med utgivar-ID.

Exempel

<publisherID>B146A943FBD637B68C334022D304CEA226D129B4.1</publisherID>

renderMode

Anger om GPU-acceleration ska användas när det stöds på den aktuella enheten.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett av följande värden:

  • auto (standard) – för tillfället används CPU-läge som reservalternativ.

  • cpu – maskinvaruacceleration används inte.

  • direct – återgivningsdisposition inträffar i CPU; blittning används i GPU. Tillgängligt i AIR 3+.

    Obs! För att kunna anpassa GPU-accelerationen för Flash-innehållet med AIR för mobila plattformar, rekommenderar Adobe att du använder renderMode="direct" (dvs. Stage3D) i stället för renderMode="gpu". Adobe stöder och rekommenderar följande Stage3D-baserade ramverk officiellt: Starling (2D) och Away3D (3D). Mer information om Stage3D och Starling/Away3D finns på http://gaming.adobe.com/getstarted/ .
  • gpu – maskinvaruacceleration används om det är tillgängligt.

    Viktigt! Använd inte GPU-återgivningsläget för Flex-program.

Exempel

<renderMode>direct</renderMode>

requestedDisplayResolution

Anger om programmet ska använda standardupplösning eller hög upplösning på en enhet eller dator med högupplöst skärm. Om värdet anges som standard (standard) visas skärmen som en skärm med standardupplösning för programmet. Om värdet anges som high kan programmet adressera varje högupplöst pixel.

Om inställningen på en högupplöst 640 x 960 iPhone-skärm till exempel är standard är scenens helskärmsmått 320 x 480, och varje programpixel återges med fyra skärmpixlar. Om inställningen är high är scenens helskärmsmått 640 x 960.

På enheter med skärmar med standardupplösning matchar scenmåtten skärmens mått, oavsett vilken inställning som används.

Om elementet requestedDisplayResolution har kapslats i elementet iPhone gäller det iOS-enheter. I så fall kan attributet excludeDevices användas för att ange enheter för vilka inställningen inte ska användas.

Om elementet requestedDisplayResolution har kapslats i elementet initialWindow gäller det AIR-skrivbordsprogram på MacBook Pro-datorer med stöd för en högupplöst skärm. Det angivna värdet gäller alla systemspecifika fönster som används i programmet. Kapsling av elementet requestedDisplayResolution i elementet initialWindow stöds i AIR 3.6 och senare versioner.

Överordnat element: iPhone , initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Antingen standard (standardvärdet) eller high .

Attribut:

excludeDevices – en blankstegsavgränsad lista över iOS-modellnamn eller modellnamnsprefix. Detta gör det möjligt för utvecklare att låta vissa enheter använda hög upplösning medan andra använder standardupplösning. Det här attributet är bara tillgängligt på iOS (elementet requestedDisplayResolution kapslas i elementet iPhone ). Attributet excludeDevices finns i AIR 3.6 och senare versioner.

För alla enheter vars modellnamn anges i det här attributet är värdet för requestedDisplayResolution motsatsen till det angivna värdet. Om värdet requestedDisplayResolution är high använder alltså de uteslutna enheterna (excludedDevices) standardupplösning. Om värdet requestedDisplayResolution är standard använder de uteslutna enheterna hög upplösning.

Värdena är iOS-enheternas modellnamn eller modellnamnsprefix. Värdet iPad3,1 avser till exempel just en 3:e generationens iPad med Wi-Fi (men inte en 3:e generationens iPad med GSM eller CDMA). Värdet iPad3 avser alla 3:e generationens iPad-enheter. En inofficiell lista över iOS-modellnamn finns på iPhone wiki-sidan med modeller .

Exempel

Skrivbord:

<initialWindow> 
    <requestedDisplayResolution>high</requestedDisplayResolution> 
</initialWindow>

iOS:

<iPhone> 
    <requestedDisplayResolution excludeDevices="iPad3 iPad4">high</requestedDisplayResolution> 
</iPhone>

resizable

Anger om det går att ändra storlek på fönstret.

Obs! På operativsystem som Mac OS X, där fönstermaximering är en storleksändring, måste både maximizable och resizable anges till false för att förhindra att fönstret kan zoomas eller storleksändras.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element:

Innehåll

true (standard) eller false

Exempel

<resizable>false</resizable>

softKeyboardBehavior

Anger programmets standardbeteende när ett virtuellt tangentbord visas. Standardbeteendet är att panorera programmet uppåt. Miljön ser till att det textfält eller interaktiva objekt som har fokus finns kvar på skärmen. Använd alternativet pan om ditt program inte har egen logik för att hantera tangentbord.

Du kan också inaktivera det automatiska beteendet genom att ange elementet softKeyboardBehavior som none . I så fall skickar textfält och interaktiva objekt en SoftKeyboardEvent när skärmtangentbordet öppnas, men miljön varken panorerar eller ändrar storlek på programmet. Ditt program måste se till att textinmatningsområdet är synligt.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Antingen none eller pan . Standardvärdet är pan .

Exempel

<softKeyboardBehavior>none</softKeyboardBehavior>

supportedLanguages

Anger det språk som programmet har stöd för. Det här elementet används bara av iOS, låsta Mac-miljöer och Android-program. Elementet ignoreras av alla andra programtyper.

Om du inte anger det här elementet utförs som standard följande åtgärder baserat på programtyp vid paketering:

  • iOS – Alla språk som stöds av AIR-miljön listas i iOS App Store som språk som stöds för programmet.

  • Låst Mac-miljö – Program som paketeras med ett låst miljöpaket har ingen lokaliseringsinformation.

  • Android – Programpaketet har resurser för alla språk som stöds av AIR-miljön.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

En blankstegsavgränsad lista över språk som stöds. Giltiga språkvärden är ISO 639‑1-värden för de språk som stöds av AIR-miljön: en , de , es , fr , it , ja , ko , pt , ru , cs , nl , pl , sv , tr , zh , da , nb , iw .

Paketeraren genererar ett felmeddelande om värdet för <supportedLanguages> -elementet är tomt.

Obs! Lokaliserade taggar (t.ex. name-taggen) ignorerar värdet på ett språk om du använder taggen <supportedLanguages> och den inte innehåller det språket. Om ett systemspecifikt tillägg har resurser för ett språk som inte anges av taggen <supportedLangauges> visas ett varningsmeddelande och resurserna ignoreras för det språket.

Exempel

<supportedLanguages>en ja fr es</supportedLanguages>

supportedProfiles

Identifierar de profiler som stöds i programmet.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

Följande värden kan inkluderas i supportedProfiles -elementet:

  • desktop – Skrivbordsprofilen används för AIR-program som installeras på en stationär dator med hjälp av en AIR-fil. Dessa program har inte tillgång till klassen NativeProcess (som används för att kommunicera med systemspecifika program).

  • extendedDesktop – Den utökade skrivbordsprofilen används för AIR-program som installeras på en stationär dator med hjälp av ett systemspecifikt installationsprogram. Dessa program har tillgång till klassen NativeProcess (som används för att kommunicera med systemspecifika program).

  • mobileDevice – Mobilprofilen används för mobilprogram.

  • extendedMobileDevice – Den utökande profilen för mobila enheter används inte för närvarande.

SupportedProfiles -egenskapen är valfri. När du inte tar med detta element i programbeskrivningsfilen, kan programmet kompileras och distribueras för alla profiler.

Om du vill ange flera profiler ska du separera dem med ett blanktecken. I följande inställning visas exempelvis att programmet endast är tillgängligt för desktop-profiler och utökade profiler:

<supportedProfiles>desktop extendedDesktop</supportedProfiles>
Obs! När du kör ett program med ADL och inte anger något värde för ADL-alternativet -profile används den första profilen i programbeskrivningen. (Om inga profiler anges i programbeskrivningen heller används skrivbordsprofilen.)

Exempel

<supportedProfiles>desktop mobileDevice</supportedProfiles>

systemChrome

Anger om det inledande programfönstret skapas med standardnamnlist, standardkanter och standardkontroller från operativsystemet.

Fönstrets systeminställningar kan inte ändras vid körning.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett av följande värden:

  • none – Inga systemkontroller har angetts. Programmet (eller ett programramverk som Flex) hanterar visningen av fönsterkontroller.

  • standard (standardvärdet) – Systemkontroller anges av operativsystemet.

Exempel

<systemChrome>standard</systemChrome>

text

Anger en lokaliserad sträng.

Attributet xml:lang för ett textelement anger en språkkod, enligt definitionen i RFC4646 (http://www.ietf.org/rfc/rfc4646.txt).

AIR-programmets installationsprogram använder elementet text med det värde för xml:lang -attributet som mest liknar språket i användargränssnittet i användarens operativsystem.

Som exempel kan nämnas en installation där elementet text innehåller ett värde för språket en (engelska). AIR-programmets installationsprogram använder namnet en om operativsystemet identifierar en (engelska) som språk i användargränssnittet. Det använder också namnet en om språket i användargränssnittet är en-US (amerikansk engelska). Om språket i användargränssnittet är en-US, och programbeskrivningsfilen definierar både namnen en-US och en-GB, använder AIR-programmets installationsprogram värdet en-US.

Om programmet inte definierar något text -element som matchar språken i användargränssnittet, använder AIR-programmets installationsprogram det första name -värde som definierats i programbeskrivningsfilen.

Överordnade element:

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett xml:lang -attribut som anger ett språk och en sträng med lokaliserad text.

Exempel

<text xml:lang="fr">Bonjour AIR</text>

title

Anger det namn som visas i namnlisten i det inledande programfönstret.

Det visas bara ett namn om elementet systemChrome har angetts som standard .

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng som innehåller fönsternamnet.

Exempel

<title>Example Window Title</title>

transparent

Anger om det inledande programfönstret alfablandas med skrivbordet.

Ett fönster med genomskinlighet aktiverat kan ritas långsammare och kräva mer minne. Inställningen för genomskinlighet kan inte ändras under körning.

Viktigt! Du kan bara ange transparent som true om systemChrome är none .

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

true eller false (standard)

Exempel

<transparent>true</transparent>

version

Anger versionsinformation för programmet.

Versionssträngen är en programdefinierad beteckning. AIR tolkar inte versionssträngen på något sätt. Version ”3.0” antas därför inte vara mer aktuell än version ”2.0”. Exempel: "1.0" , " .4" , " 0.5 ", "4.9" , "1.3.4a" .

I AIR 2.5 och senare versioner har elementet version ersatts av elementen versionNumber och versionLabel .

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng som innehåller programmets version.

Exempel

<version>0.1 Alpha</version>

versionLabel

Anger en läslig versionssträng.

Värdet på versionsetiketten visas i installationsdialogrutor i stället för värdet på elementet versionNumber . Om versionLabel inte används används versionNumber för båda.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

En sträng som innehåller den allmänna versionstexten.

Exempel

<versionLabel>0.9 Beta</versionlabel>

versionNumber

Programmets versionsnummer.

Överordnat element: application

Underordnade element: inga

Innehåll

Versionsnumret kan innehålla en sekvens med upp till tre heltal som skiljs åt med punkter. Varje heltal måste vara ett tal från 0 till och med 999.

Exempel

<versionNumber>1.0.657</versionNumber> 
 
<versionNumber>10</versionNumber> 
 
<versionNumber>0.01</versionNumber>

visible

Anger om det inledande programfönstret är synligt så fort det skapas.

AIR-fönster, även det inledande fönstret, skapas som standard med en osynlig status. Du kan visa ett fönster genom att anropa metoden activate() för NativeWindow-objektet eller genom att ange egenskapen visible som true . Det kan vara bra att låta huvudfönstret vara dolt i början så att eventuella ändringar i fönstrets position och storlek samt layouten för dess innehåll inte visas.

Flex-komponenten mx:WindowedApplication visar och aktiverar fönstret automatiskt direkt innan applicationComplete -händelsen skickas, om inte visible -attributet är angett som false i MXML-definitionen.

I mobilprofilen på enheter, där stöd för fönster saknas, ignoreras inställningen för visible.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

true eller false (standard)

Exempel

<visible>true</visible>

width

Den inledande bredden på programmets huvudfönster.

Om du inte anger någon bredd hämtas den från inställningarna i SWF-rotfilen eller, om det är ett HTML-baserat AIR-program, från operativsystemet.

Den största tillåtna bredden för ett fönster har ändrats från 2 048 pixlar till 4 096 pixlar i AIR 2.

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett positivt heltal med ett största tillåtet värde på 4 095.

Exempel

<width>1024</width>

x

Det inledande programfönstrets vågräta position.

Oftast är det bäst att låta operativsystemet avgöra fönstrets inledande position i stället för att ange ett fast värde.

Origo i skärmkoordinatsystemet (0,0) är det övre vänstra hörnet av skrivbordsskärmen (fastställs av operativsystemet).

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett heltalsvärde.

Exempel

<x>120</x>

y

Det inledande programfönstrets lodräta position.

Oftast är det bäst att låta operativsystemet avgöra fönstrets inledande position i stället för att ange ett fast värde.

Origo i skärmkoordinatsystemet (0,0) är det övre vänstra hörnet av skrivbordsskärmen (fastställs av operativsystemet).

Överordnat element: initialWindow

Underordnade element: inga

Innehåll

Ett heltalsvärde.

Exempel

<y>250</y>