Grunderna för video

Flash Player 9 och senare, Adobe AIR 1.0 och senare

En viktig funktion i Adobe® Flash® Player och Adobe® AIR™ är möjligheten att visa och ändra videoinformation med ActionScript på samma sätt som du kan ändra annat visuellt innehåll som bilder, animeringar, text och så vidare. När du skapar en Flash Video-fil (FLV) i Adobe Flash CS4 Professional har du möjligheten att välja ett skal som omfattar vanliga uppspelningskontroller. Men du behöver inte begränsa dig till de tillgängliga alternativen. Med ActionScript har du detaljerad kontroll över inläsning, visning och uppspelning av video, vilket betyder att du kan skapa ditt eget videouppspelningsskal eller använda videon på något mindre traditionellt sätt. När du arbetar med video i ActionScript arbetar du med en kombination av flera klasser:

Klassen Video: Den klassiska rutan för videoinnehåll på scenen är en instans av klassen Video. Klassen Video är ett visningsobjekt, vilket innebär att det kan ändras på samma sätt som andra visningsobjekt, t.ex. när det gäller placering, färgomformning, filter och blandningslägen.
Klassen StageVideo: Klassen Video använder vanligtvis programvaruavkodning och -återgivning. Om GPU-maskinvaruacceleration är tillgängligt på en enhet kan du utnyttja maskinvaruåtergivningen maximalt genom att växla till klassen StageVideo. StageVideo-API:t innehåller en uppsättning händelser som talar om för koden när det är lämpligt att växla mellan StageVideo- och Video-objekt. Scenvideo innebär vissa mindre begränsningar på videouppspelning. Om begränsningarna accepteras i programmet kan du implementera StageVideo API:et. Se Riktlinjer och begränsningar.
Klassen NetStream: När du läser in en videofil som ska styras av ActionScript, används en NetStream-instans för att representera källan för videoinnehållet, i det här fallet ett videodataflöde. När du använder en NetStream-instans måste du också använda ett NetConnection-objekt, som är anslutningen till videofilen (som den tunnel som videodata matas igenom).
Klassen Camera: När du arbetar med videodata från en kamera som är ansluten till användarens dator, representerar Camera-instansen källan för videoinnehållet, användarens kamera och de videodata som blir tillgängliga med den.

När du läser in extern video kan du läsa in filen från en standardwebbserver för progressiv nedladdning eller arbeta med direktuppspelad video som levereras av en specialserver som Adobes Flash® Media Server.

Viktiga termer och begrepp

Referenspunkt: En markör som kan placeras vid ett specifikt tidsmoment i en videofil, t.ex. för att fungera som ett bokmärke för att hitta tidpunkten eller för att lägga in ytterligare data som hör till tidsmomentet.
Kodning: Processen för att hämta videodata i ett format och konvertera det till ett annat videodataformat; t.ex. hämta en källvideo med hög upplösning och konvertera den till ett format som passar för leverans över Internet.
Bildruta: Ett enstaka segment av videoinformation. Varje bildruta är som en stillbild och representerar en ögonblicksbild av ett tidsmoment. Genom att spela upp bildrutor i följd med hög hastighet erhålls illusionen av rörelse.
Nyckelbildruta: En videobildruta som innehåller den fullständiga informationen för bildrutan. De andra bildrutorna som följer efter en nyckelbildruta innehåller endast information om hur de skiljer sig från nyckelbildrutan, i stället för att innehålla fullständig information om bildrutan.
Metadata: Information om en videofil som bäddats in i videofilen och hämtas när videon har lästs in.
Progressiv hämtning: När en videofil levereras från en standardwebbserver, läses videodata in med progressiv hämtning, vilket innebär att videoinformationen läses in sekventiellt. Fördelen med det är att videon kan börja spelas upp innan hela filen har hämtats, men å andra sidan kan du inte hoppa fram till en del av videon som inte har lästs in.
Direktuppspelning: En speciell videoserver kan användas som ett alternativ till progressiv nedladdning för att leverera video över Internet med hjälp av teknik som kallas direktuppspelning (ibland kallad ”true streaming"). Vid direktuppspelning laddas aldrig hela videon ned på en gång i användarens dator. För att öka nedladdningshastigheten behöver datorn endast en del av den totala videoinformationen vid tillfället. Eftersom en specialserver styr leveransen av videoinnehållet, är alla delar av videon åtkomliga hela tiden i stället för att du behöver vänta på att den ska laddas ned innan du kan nå den.